OM VÄRLDEN VORE EN BY...
"Om världen vore en by"
Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla
proportioner bibehölls så bestod byn av:
57 asiater
21 européer
14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
8 afrikaner
52 kvinnor
48 män
70 ickekristna
30 kristna
89 heterosexuella
11 homosexuella
6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar, och
de 6 personerna kom från USA
80 hade otillräckliga boendeförhållanden
70 var analfabeter
50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en PC.
1 och bara en har en akademisk examen.
Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av
samhörighet, förståelse, acceptans och utbildning för alla.
Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du lyckligare lottad än 1
miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.
Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens
ensamhet eller dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500
miljoner människor här på jorden.
Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över
huvudet och en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på
jorden.
Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask,
då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innebyggare.
Om Du läser detta så är Du mångdubbelt gynnad, för
1. Någon har tänkt på Dig
2. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa
3. Du har en PC
Någon har sagt:
Arbeta, som om Du aldrig behövde pengar...
Älska, som om ingen någonsin övergivet någon...
Dansa, som om ingen längtade...
Sjung, som om ingen lyssnade...
Lev, som det vore ett paradis på jorden.
DU HAR JUST LÄST DET FÖRMODLIGEN VIKTIGASTE INLÄGGET SOM NÅNSIN KOMMER ATT PUBLICERAS AV SOCRATE !!! :-)
/ tacksamme Socrate /
MUSMATTEMÖTE
I går hade vi personalmöte på min avdelning här på jobbet. Det var lite information av chefen och MYCKET SNACK OCH SMÖRGÅSTÅRTA och avtackning av 2 st medarbetare som är på gång att sluta (smörgåstårtan var smaskig & hemgjord av en av tjejerna som ska sluta). Detta blir klart märkbart eftersom vi normalt bara är 7 st, men den ene har redan fått en efterträdare så antalet är nästan intakt och den andra varit projektledare (=tidsbestämd anställning). Sedan blir det ju ett avbräck rent emotionellt, då båda är av det mycket trevliga och mysiga slaget. TRÅKIGT men sånt är livet.
Under mötet utdelades "tack-för-lång-och-trogen-tjänst-gåvor" och hölls tal av den mer informella typen, vilket är den mest förekommande sorten på vår glada och gemytliga avdelning. Skillnaden på att hålla tal och att snacka vanligt är alltså knappt märkbar, vilket gör att ibland kommer den spontana frågan "småsnackar du nu eller håller du tal?"
Till slut skulle en av tjejerna överlämna en specialpresent till en av killarna, som är en mycket social och trevlig person och som har en fin förmåga att glädja alla och ge allmän trivsel åt avdelningen. Hon vacklade lite på stämman, då hon blev lite rörd i samband med att en av hennes närmaste jobbarkompisar ska sluta. Så lyckades hon samla sig och förklara att en specialpresent var framtagen till nyss nämnde kille och att det var en musmatta med ett foto av honom på. En trevlig present som han blev mycket glad över.
DÄRAV DET NYA FENOMENET "MUSMATTEMÖTE" .
Innan vi skildes åt beslutade vi att varje gång vi träffas för personalmöte, dvs. en gång/månad, så ska någon få en musmatta med för den personen lämpligt motiv tryckt på och därför kommer dessa möten gå under namnet "MUSMATTEMÖTEN".
NEJ!!! Nu fabulerade jag lite - inte kan vi hålla på så, men det vore ju en kul tanke. Håll med om det...
/ Socrate som stortrivs på sitt jobb /
TRODDE MIN SISTA STUND VAR KOMMEN!
I går trodde jag min sista stund var kommen. Ja, inte hela da'n i går men under 2-3 sekunder, när jag stod utanför Sparbanken och kollade in hus som var till salu eller hade sålts. Tycker att det är kul att "kolla in utbudet", utan att för den skull vara i säljar- eller köpartagen själv. Bäst som jag står där kommer en bil, som gör en manöver något åt vänster, för att sedan mycket snabbt köra rakt åt höger, upp på trottoaren mot mej. Vid denna plats finns en avfasning av trottoarkanten precis mittför ett par av postens brevlådor som sitter uppsatta där, ca 2 meter från där jag stod, så fort gick det när inte mycket hindrade fordonets framfart. Bilen kommer alltså, av vad jag i denna sekund kunde döma, RAKT EMOT MEJ!
Vad tänker man i det ögonblicket? Jaa, jag hann tänka att "nu är det kört" (i ordets dubbla bemärkelse). Att bli nermejad av en bil som tvärgirar upp på trottoaren och ser ut att köra rakt in i postkontorets foajé och på sin väg mosar mej!!!
Men nej! Så slutade det inte, utan i bilen satt en rörelsehindrad person, som "bara" skulle köra intill brevlådan för att kunna lägga på ett brev (känner igen honom). Och då passade han på när just jag stod där och var totalt oskyldig och liten och längtade efter mamma och sög på tummen av skräck! Nää, det gjorde jag Ej, men nog fick jag en tvekans tanke över mitt "sista ögonblick i livet". Bilen stannade knappa metern från mej och allt slutade väl.
Snacka om att bli lurad på ett skräckfyllt sätt.
JAG LEVER ALLTSÅ FORTFARANDE
- KANSKE TILL NÅGONS STORA SORG
- MEN FAKTISKT MIN EGEN STORA GLÄDJE!
/ Socrate the survivor /
MY DAY SO FAR
Ja, vad ska man säga om en sån dag som denna? KAOTISK är ett understatement. Dock gick själva morgonen fint, trots ovanligt många saker att komma ihåg, som t.ex. gympapåse till dottern, badgrejor till yngsta sonen, fixa skjuts till mellansonen för besök hos tandspecialisten, i grannstaden 4 mil bort, för ny tandställning (tappat den i helgen i nysnön=BORTA!)kl. 09.20 >> farmor ställde upp utan tvekan (VAD GJORDE MAN UTAN HENNE???). Lämnade en 7-årig son på sin skola och en 5-årig dotter på dagis.
Kom till jobbet vid 08.35 och hann jobba i ca 2 timmar inkl. fikapaus.
Sen följde tandläkarbesök med dottern 11.00 (dvs. hämta på den pågående gympan och klä om och sen iväg), retur till dagis med dottern. Åter till jobbet i ca 2 timmar inkl lunch, hämta dottern på dagis 13.50 för transport till kompisen för att leka, hem en snabbis och lämna/hämta lite saker, tanka bilen. Plocka upp mellansonen för besök nr 2 för dagen hos tandspecialisten ( =avhämtning av ny tandställning ), åter de 4 milen hemåt, plocka upp dottern hos kompisen, hem till farfar&farmor för fika, till affären för inköp av diverse matvaror, till ortens mobiltelefonförsäljare för inlämning av sonens krånglande mobil, till barnklädesaffären för återlämning av en styck på prov hemlånad tjejklänning, till nästa affär för inköp av 2 st korsordspennor - "ty korsord det är mitt liv dä se" - åter till farfar&farmor och plocka upp hustrun vid tåget på vägen, hem och PUST & STÖN & framför allt PUH!!!
"En dag på jobbet" så att säga, för en fyrabarnspappa mitt i livet!
(Frugan som vanligtvis deltar i bestyren hade en lugn dag i skolan)
Och så hör man att andra jämnåriga med mej tycker det blivit ganska behagligt och lugnt i livet när barnen blivit stora och sköter sej själva??? När jag hämtade dottern på dagis idag och det var det sedvanliga krånglet med kläderna och fröken sa "vänta till hon är tonåring", kunde jag bara med en suck konstatera att "JAG KOMMER ATT VARA 55 DÅ, OM JAG LEVER!"
Dagen har med mors hjälp förflutit alldeles utan problem så viss förnöjsamhet känner man trots allt.
/ melankoliske Socrate /
Liten reflexion
OKAY! Ämnet som avhandlas i detta inlägg är oerhört trivialt och Du får gärna tänka "kunde han inte hitta något annat att skriva om i vår stora, fantastiska, mångskiftande värld?" Visst kunde han det men han kände inte alls för att avhandla "Vattnets betydelse för sjöfarten" eller "Symaskinens utveckling i 1600-talets Kenya", så. . .
det finns bara tvenne alternativ för Dej käre läsare:
1. Fortsätt att läsa.
2.Stäng ner sidan och göra något du tycker är mer meningsfullt än att läsa Socrates eviga pladder.
Hur kommer det sig att många som hälsar på en med "sätta upp handflatan i luften-hälsningen" , samtidigt tittar nedåt?
Är de blyga eller? Är de ovanligt fula så de inte vill visa sitt ansikte? Har de svaga nackmuskler så att de "tappar huvudet" hela tiden? Tillhör de en mystisk sekt som förbjuder dem att visa ansiktet, men även förbjuder dem att bära burka eller slöja?
Företrädesvis män gör så. Kvinnor är lite bättre på att hälsa och titta tillbaka. Medan killar hälsar med handflatan i rak linje mot personen i fråga, hälsar ofta kvinnor med HELA HANDFLATAN ÖPPEN, 90°mot personen i fråga. Ingen stor grej i vår tillvaro som är fylld av interaktioner och möten av olika slag och nu tror jag ju inte att de som gör så är medvetna om det men då kan ju JAG vara "the messenger boy".
Vill inte kasta någon skugga över någon annan för jag gör så mycket dumma saker själv men - reflektera över olika företeelser kan man ju göra.
Och om man nu ska hälsa på någon kan man väl ändå bevärdiga den med en blick. . .då känner den personen att han/hon är sedd och man kanske till och med får ett leende tiibaka.
"What a wonderful world it whould be if everybody always smiled at everybody!
Gustavs "upponer-hälsning"
// Socrate WOW och JIPPEE
Hej på Dej! Det har ju varit lite allvarligt snack på den här bloggen några dagar, om sjukdom, sömnlöshet mm.
Det är en stor del av mitt liv och som påverkar så mycket att det upptar mycket av tankeverksamheten också.
DOCK - Idag blir det mer positiva tongångar, nämligen det här :
Somnade vid 00.30 i går - nja, idag var det ju faktiskt - och sov som en stock ända tills frugan trekvart innan väckarklockan skulle ringa väckte mej och undrade om jag hade några batterier till hennes CD-freestyle. Hon är totalt uppslukad just nu, av Kajsa Ingemarssons ljudbok "Inte enklare än så" . Gav henne lite tips om var hon skulle leta - vår batterisamling byter plats då och då - och "tur som en tok" hittade hon två passande kräftkällor. Resan till skolan - hälsohögskolan i Jönköping, med tåg 7-8 mil - var räddad.
Själv kände jag mig ovanligt pigg och någolunda utvilad, så jag klev upp 1.5 timmar tidigare än jag brukat de senaste veckorna. Vilken WOW-känsla det var. Att få känna att det gick lätt att stiga upp och ganska smidigt att morna sig.
Denna dagen förtjänar verkligen en chans och det har den i sanning fått för, som jag skrev i går, starten återspeglas i stora delar av resten av dagen och dagen idag fick en ovanligt bra start för mej.
SOCRATE & SOLEN SKINER IKAPP IDAG !!!
VARJE DAG FÖRTJÄNAR EN CHANS!
Såg en bok med titeln "VARJE DAG FÖRTJÄNAR EN CHANS" . Fastnade för den meningen. Känn på den lite...varje dag ska alltså mötas som om den hade potential att kunna bli "den bästa av dagar". . .eller åtminstone en hyfsad dag. Efter att ha läst andra människors bloggar kan man utläsa att det långt ifrån för alla är så lätt. Att få vakna med ett leende på läpparna är inte alla förunnat.
Sjukdom eller andra bekymmer sätter käppar i hjulen för sådant. Själv tillhör jag dem som nästan varje morgon har oerhört svårt att vakna till och komma upp, pga. att jag är vaken och uppe flera timmar nästan varje natt.
Minns bara en natt sista 2 månaderna, som jag sovit från det jag lagt mig till "gå uppdax" på morgonen.
"OCH VAD HAR SJÄLVA UPPVAKNANDET MED HUR DAGEN BLIR ATT GÖRA?" tänker vän av ordning då.
Jo, sättet att starta dagen genomsyrar ofta resten av den. Den som har försovit sig och vaknat med ett ryck och flugit ur sängen, yrvaket, utan att ha en aning om var, när eller hur man är, vet vad jag menar. "Dagen har väl samma chans oavsett hur man vaknar?" Jo visst, men starten präglar åtminstone de första timmarna av den. Jag brukar komma till sans sådär 2-3 timmar efter att jag vaknat och inte hoppat ur sängen - men hasat mig ur den. Skönt att dottern, 5 år, ofta både vaknar, mornar sig och är ur sängen på en sekund. Hur kan de små liven göra den manövern med blixtens hastighet när "en annan" måste ha så god tid på sig? Lite, om än lite, så orättvist, tycker jag, men jag var väl själv sån en gång för sådär 40 år sen.
Hur som helst och what ever samt å andra sidan är många dagar helbra när man bara fått vakna till och komma igång. Och då förtjänar just den dagen en HEDERLIG CHANS!
Alla de där små sakerna som händer och de där grejerna man upplever - det är ju det som är livet. Absolut inte bara de stora, magnifika och minnesvärda händelserna - NEJ! - alla saker sammantaget, både gott och mindre gott (tvekar att använda ordet "ont" för det låter så olyckligt - väljer hellre "mindre gott", då det känns mer ok) .
. . . så - hur dagen än startar förtjänar den en rejäl chans
- den kan ju bli den "bästa av dagar" innan den är slut!
CARPE DIEM ------------------- FÅNGA DAGEN -------------------- SEASE THE DAY
TIDSFÖRDRIV
Inget att göra i 5 minuter? Klicka på bilderna & kolla på ett par små kul tecknade filmbagateller.
Lyssna speciellt på den atonala visslingen i filmmusiken i "A spot of rain" .
Bara den är en njutning.
Och för hundra gubbar - se hela "A big GUIDE. . . "
- den slutar inte så tragiskt som man först tror.
Have fun!
A spot of rain 
A big GUIDE for little creatures
Cartoons by www.aniboom.com found by Socrate on www.youtube.com
................................................och DU - Ha En Fin Dag!
// Socrate
2 proppfulla matkassar och ett bra slut på en tuff dag
För den som eventuellt undrar så innehar hennes föräldrar en ICA-affär i ett grannsamhälle. Hela familjen är engagerad i att arbeta där. Mor och far nästan ALLTID och de tre systrarna på lediga stunder, när inte skolan kallar. Man har dock den mycket goda smaken att ha stängt på söndagar, vilket jag tycker ALLA affärer skulle ha.
Märkligt men även ett bevis på att "saker har en konstig förmåga att ordna sig" . Frugan och jag satt bara en halvtimme innan och talade om att det kostar flis att ha tonåringar i huset och en del extra med en till inneboende. Inte för att vi skulle vilja slippa att ha henne hos oss - vi gillar henne skarpt, men bara ett konstaterande.
Kyl & skafferi är nu välfyllda. Tacksamhet är en underdrift av vad vi känner.
Och ett BRA avslut på en MYCKET JOBBIG KLÅDDAG FÖR MEJ!
(Bilden på Pollypåsen använd med benäget tillstånd av Cloetta)
NU SITTER DE DÄR ...och sen är det sluttjatat om det
Javisst, nog är det skönt med renlighet men... Dock, om man måste byta utmed vägen mitt ute i ingenstans och iklädd vi skjorta, slips och finbrallorna måste ju denna utrustning vara helt rätt. Men så såg det inte ut idag när de vackra, nya, fina, rena odubbade vinterdäcken kom på plats på bilen. Blöta, skitiga och snömoddiga var sommardäcken som skulle av. Var tvungen att skrapa bort snöslasket under bilen först för att hitta domkraftsfästena. Sen gick allt smidigt. Den där hjulmutternyckeln med förlängningsskaft är ett av mina fiffigaste verktyg. Oj vad lätt det går att lossa hjulmuttrarna nu för tiden.
Enda smolket i bägaren är att det inte var en gnutta snö idag så att prova dem i rätta miljön var inte att tänka på.
Ska väl komma fler tillfällen med mer adekvat väderlek för körprov med vinterdäck. Taskig vinter annars - åtminstone om man frågar 7-årige sonen i huset i alla fall. Han älskar att vara ute i snön och leka (och vilka barn i den åldern gör inte det?)
Ska börja med att kolla om jag kan ta den där 90°-böjen, där jag körde rakt fram härom dagen.
DÄRMED SLUTTJATAT OM MINA DÄCK FÖR ÅTMINSTONE EN VECKA !
Musen & apan gläds med Socrate!
HITTADE ETT DÖRRBLAD I PAPPERSKONTAINERN
Här i Småstad sorterar vi soporna i tidningspapper, pappersförpackningar, hårdplast, metallburkar, brännbart, komposterbart & deponi (alltså sånt som inte kan brinna, vilket är försvinnande lite - ett hushåll på 6 personer och en soppåse fylld varannan månad--imponerande va?) .
Dessutom sorterar vi ju batterier, glas och sånt för sig.
Vi har även lyxen att bara behöva lyfta luren för att få både grovsopor, vitvaror, miljöfarligt avfall och mycket annat, hämtat vid dörren. Trots detta ser det ut som ett veritabelt kaos ibland vid våra miljögårdar. Drivor av sopor av alla de slag täcker marken kring containrarna. Härom sistens när jag skulle lämna en smärre mängd tidningspapper hittade jag ett dörrblad till en innerdörr i papperskontainern. Visst, det är en långsmal glugg på den för att bara tunna tidningar ska gå att kasta in men det får ju smidigt rum en dörr i denna glugg, så "då är det väl helt ok?" Och "bara för att det är möjligt att göra något så är det väl tillåtet." Häpnade och ögonen var stora som tefat när jag kom hem och berättade om min upptäckt.
Det finns i sanning ögonblick när man tvivlar på att människan är den intelligentaste varelsen på jorden.
...OK. knäpp bild men man vet ju tydligen aldrig vad man kan hitta...
...MEN ANNARS BÅDE MÅR JAG OCH GÅR BILEN BRA! // vännen Socrate
KÖRDE AV VÄGEN I GÅR
Sonens flickvän som var med i bilen kom - enligt den senaste bulletinen - ur detta trauma helt utan några vare sig fysiska eller psykiska men.
Tilläggas bör att hastigheten i detta ögonblick var ynka 30 km/tim men snorhalt är bara förnamnet på väglaget.
Med tanke på att bilen skulle till verkstan en timme senare var ju útgången av händelsen extra skön. För ganska exakt 5 år sedan gjorde jag en mer krånglig "felfärd" på samma väg fast ca 300 meter längre fram. Då skulle jag och den då 2-årige sonen åka till dagis resp. jobb och på rak väg utan minsta bromsning eller gaspådrag snurrade vi runt 180° och kanade ned med bakändan först i diket. Den gången gick det ingalunda att köra upp för egen maskin ur det branta diket. Hade nyss börjat som kommunanställd och ringde gatuchefen som direkt ordnade en hjullastare som kom direkt. Efter ca en halvtimme stod bilen helskinnad åter uppe på gatan. Skönt att det inte slutade så här
...eller så här 
Man ska ju ha lite tur ibland. TOKTUR ! Ha de gott önskar vännen Socrate
PS. På tal om 90° : Du vet väl varför man ska sitta i ett hörn när man fryser???
Jo, för där är det ju 90° !
FARS DAG
Ja, inte kan man nyttja denna klassiska list om man får punka... ... ... ... knappt heller denna ...
... ... ... ... ... ... ... ... ... ... möjligen denna...
( "PMSING" = HAR PMS )
Har länge tänkt köpa en pannlampa att ha i bilen utifall man skulle råka ut för något krångel när det är mörkt - nu har jag en sån. Träffade en polare i går och han hade sån bautapunka på ena bakhjulet att själva däcket börjat kränga av fälgen. Han hade inte kört långt - bara några hundra meter till macken - men ändå hade det blivit så drastiskt med däcket. Fälgen föreföll vara OK i alla fall. Tur att det inte var jag som fått punka, åtminstone när jag varit utanför stan. Vet nämligen inte ens om jag kan få fram reservhjulet som sitter under bilen, upphängt i en wire som man vevar ner med en specialvev, som jag även saknar. . .
. . .MEN JAG HAR I ALLA FALL EN PANNLAMPA !
( Bilderna från www.picsearch.com)
LONG LOST FRIEND
Fick genom bloggen kontakt med en kille som undrade om jag bott i närheten av Hakarpsvägen i Huskvarna på 1960-70-talen. Visst gjorde jag det. Tog via mail - han har ingen egen blogg ännu - kontakt med honom och det visade sig att han var en kompis som var med i samma kamratgäng när vi var så där 8-12 eller så. Han flyttade sedermera från stan och all kontakt upphörde, bortsett från något kort åren efteråt. Nu hamnar han av en ren händelse på min blogg, där jag skriver om ditt o datt ur den märkliga flora av händelser som kallas livet. Så hittar jag en kommentar till ett av mina inlägg och eftersom jag är så himla väl uppfostrad och en hedersknyffel, svarade jag honom givetvis, då jag tyckte att det han skrev på några få rader var vettigt. Jag funderade efteråt på hur han kunde veta vem jag var - jag bloggar ju under pseudonym - men kom så på att i mitt svarsmail, som jag upplever är en lite annan sak än bloggen, eftersom den riktar sig till enbart en enda person - skrivit ut mitt riktiga namn. Min barndomskompis kände igen det och svarade med frågan som inledde denna berättelse.
Vilka häftiga krumsprång som kan inträffa i bloggandets underbara värld. Genom cyberspace får man efter 37 år kontakt med en barndomskompis som man minns med stor värme och glädje, trots att vi bara umgicks några få år. Klart läckert och nu ville även ett par andra "killar" (jaa, kalla oss medelålders män eller vad du vill...) som var med i samma gäng, ta kontakt med denne "long lost friend" .
Säga vad man vill om bloggandet men på det halvår jag sysslat med det, har det hänt en handfull händelser som jag aldrig kunnat ana i min vildaste fantasi. Och "Konrad" - vi kan ju kalla dej så - om Du läser detta hoppas jag att du inte tar illa upp, jag yppar ju inte vem du är - utan kanske även du instämmer att det är lite fanstastiskt.
/ överrumplade Socrate /
DILEMMA
Var på föräldramöte i yngste sonens klass i går kväll. Blev ganska sömnig efter en stund (...som vanligt, då Socrate är en trött typ pga ständig sömnbrist - somnar i alla tänkbara och otänkbara situationer). Var tvungen att simulera ett toabesök för att få röra på mej och vakna till lite. Ingen skugga över 7-åringens fröken, för hon hade en smidig och lättsam information om ditt-o-datt, men som sagt, Socrate kan somna där ingen annan kan.
Tog alltså en tur till toan och funderade över livet i ett par minuter innan jag spolade och gick tillbaka igen. Nu var det bara ett problem: Efter ca 5 minuter blev jag kissenödig på riktigt - VAD GÖRA NU? Kan väl inte gå en gång till när jag redan varit en gång??? Nej & nej! Undertecknad fick gott hålla sig och fixa bestyren senare i hemmet. Tack o lov var det bara ett dryga timmen långt möte så väl hemma ca en kvart efter det "riktiga, verkliga behovets påkallelse" kunde befrielsens stund inträda. Ibland är det bra att inneha festblåsa. . .
. . .och om Du nu någon gång har undrat över varför män kan kissa stående så finns svaret här.
Ska nog inte blogga med mobilen mer...
Bara att pröjsa och se glad ut samt lära och INTE göra om. Kunde ju ha varit värre dock...
Dessutom var det hiskeligt segt att sitta med mobilen och knappa in alla ord. T9 kan jag bara inte förlika mig med så jag tror inte det blir fler gästspel på webben med mobilen, i alla fall inte på ett tag.
/ slösaren Socrate /
ÄNTLIGEN!(Socrate rekommenderar Part IV)
Jo, det som är i min ägo är THE EAGLES nya CD "Long Road Out Of Eden" .
Har väntat några månader på den, sedan jag fick veta att den var på gång.
Den första skivan med nytt material med denna supergrupp, på många, många år. Ca 28, om man får vara exakt. (Kul formulering, det där blev "ca 28, om man får vara exakt" ) De har släppt ett par skivor under tiden men då en med Greatest Hits och en - 1994 - med mest gamla hitar men med några nya unpluggedlåtar, bl a. - som jag nämnde den 9 oktober i inlägget Socrate rekommenderar - Part III - en suverän version av deras slagnummer Hotel California.
Nåväl, på den nya plattan, som är en dubbel-CD finns 20 suveräna låtar med the Eagles alltid klockrena stämsång och läckra gitarrharmonier i countryrockstil. Har lyssnat genom den ett par gånger och läst texterna och här och var är det poesi i den högre skolan (enligt mej då alltså). Läs bara ett utdrag ur låten "How long" :
"Like a bluebird with his heart removed - lonely as a train
I've run just as far as I can run
If I never see the good old days shining in the sun
I'll be doing fine, and then some"
"Everybody feels alright, You know I heard some poor fool say.
Everyone is out there on the loose
Well, I wish I lived in the land of fools and no one knew my name
But what you get is not quite what you choose"
Ok, bara ett utdrag ur en låttext men den sorgsna, vemodiga stilen passar mej som handsken, då jag upplever att livet inte bara är en dans på rosor utan en hel del kamp också. Ser jag då allt i svart - INTE ALLS, men den som kan säga att livet bara är lätt & enkelt, räcker upp en hand!!! - men den där "lonely train in the night-along way from home-känslan" är en behagligt melankolisk stil, som jag tror kan tilltala alla människor, inte bara de som känner melankoli ibland.
Stämmorna i sången hos dessa 60-åringar (ok, en är bara 59) - men den alltid långhårige* Timothy B. Schmit fyllde 60 förra veckan - är om möjligt klarare än nånsin och det är ju ganska läckert för att vara några snubbar som tog en paus på 14 år och knappt talade med varandra.
SOCRATE REKOMMENDERAR VARMT.
* Undertecknad ser ut som om jag kunde va Timothys pappa, de 13 årens skillnad till trots.
5-åringen och döden
I förrgår var vi på kyrkogården för att besöka morfars, alltså min svärfars, grav. Vi kom dit vid ca 20.15 och det var så fantastiskt vackert i mörkret med alla lyktor som var tända på nästan varenda grav - på vissa brann det 4-5 lyktor. En av årets finaste stunder med all denna ljusprakt som lyser upp hela området i stilla, stilla kontemplation*.
De båda minsta var med och de hade olika frågor och undringar över saker som har med liv&död att göra. 5-åriga dottern hörde dan efter talas om en liten pojke som bara fick leva i några dagar. Hon funderade inte så mycket mer över det då men när kvällen kom och det var sovdags hördes hon snyfta efter en stund. Jag gick till henne och frågade vad det var och fick svaret "Det kommer att bli så tråkigt när jag har dött, pappa" . Jag svarade, som den kloke och pedagogiska far jag är, "att inte ska Du dö än på många år, kanske inte på 100 år. Sov nu lilla vän så är jag hos dej en stund". Så kom det igen..."men det kommer att bli så tråkigt när jag har dött, pappa" . Jag försökte att lugna henne och smånynnade lite för henne men efter någon minut viskade hon "Tyst nu pappa så jag kan sova!" (att ens nynnande kan vara så "ickesövande" var lite oväntat men...) Så blundade hon och jag trodde att nu skulle lugnet infinna sig, men 12 sekunder senare for hon upp och undrade "Blir man en ängel på direkten då, pappa?" Vad svarar man på sånt? Jag sa att "DU blir säkert det, min lilla prinsessa". Efter denna lilla filosofiska stund somnade hon gott och sov som en stock till morgonen grydde.
Ibland är det knepigt att finna orden - även för en "tjötmåns" som mej - men denna gång kändes det faktiskt för en gångs skull ganska ok, då dottern "köpte" svaren och somnade nöjt.
* Kontemplation = djupt begrundande eller fördjupande i ngt (med uteslutande av yttre verksamhet o. intryck utifrån), försjunkande i betraktelser; ofta om grubblande betraktelse av översinnliga l. gudomliga ting (Källa:SAOB)
Tänk vad mina föräldrar hade det lätt
Här följder en liten och kanske inte alltid helt sanningsenlig exposé av vad de slapp att ta itu med, mina föräldrar, där en del kanske förefaller tveksammt beträffande "onödighet", men ändå:
*Inget internet som krångade, ingen dator eller skärm eller skrivare eller router eller nätverk som krånglade (så pappa behövde inte, som i mitt fall trots ringa kunskap om slik apparatur, "leka" IT-expert pga familjens obändiga tro på hans enorma kunskap på alla existerande områden) , inga kombinerade DVD&surroundanläggningar som krånglade, ingen superduperavancerat datoriserad bil (men nån sån har inte jag så det problemet är i.o.f. sig inte aktuellt för mej heller) som krånglade, ingen mobiltelefon som krånglade eller bara inte hade täckning, ingen digitalkamera som hade batterislut. Ingen videokamera med pajad zoom.
*När familjen skulle ut och åka bil behövde man inte ha bälte eller krångla med bilbarnstolar och jag satt ofta, när mormor eller någon annan var med, på en kudde mellan framsätena - helt lagligt.
*Inte "behöva" följa med och skjutsa till olika idrottsevenemang och träningar, för det var inte alls så vanligt att "päronen" gjorde på den tiden eller ens komma och kolla när man stolt sprang in på plan som en av de elva i IFK Husqvarna's juniorlag. (Detta att "behöva följa med" har dock i alla tider varit ett sant nöje för mej, både avseende det egna barnet och dess kompisar och det sociala med de andra föräldrarna)
*Inte behöva fundera över vilket uppvärmningssystem som är bäst för ekonomin och miljön, för det fanns bara olja eller ved att välja på. Oljan kostade kanske ca 500:- kubiken då (en ökning till idag med 2000% alltså)
*Inte fundera över vilket elbolag som är billigast eller vilken telefonoperatör som har lägst minuttaxa eller vad man ska placera sina pensionspengar i för sorts sparform...Ej heller - TROTS MEDLEMSKAP I NIX REKLAM - bli bombarderade med telefonsamtal från diverse försäkringsbolag som försäkrar att de har den allra billigaste premien med allra bästa villkoren på marknaden.
*Inte känna kraven eller önskemålen om alla spejsade prylar som barn idag "inte kan leva utan" (eller rättare sagt "måste bada i"). Min 5-åriga dotter har fler CD-skivor än jag hade LP & EP-skivor när jag var 15 år. GameBoy, PlayStation, egen mobiltelefon strax efter födseln, egen digitalkamera, CD-spelare, Mp3-spelare, egen TV, helst egen både stationär och bärbar DVD, hundratals både köpta&brända DVD-filmer - och då är inte de 174 otidsenliga men helt användbara videofilmerna inräknade, märkeskläder an masse OCH FEMTIELVA ANDRA LIVSVIKTIGA SAKER JAG INTE ORKAR RÄKNA UPP HÄR...
MEN!!! Min pappa och mamma gav mej och brorsorna enormt mycket kärlek och omsorg & vi led ICKE brist på något som vi verkligen behövde! Vi fick uppleva fantastiska husvagns & stugsemestrar i allsköns läckra miljöer både i Sverige, Norge och Danmark. Vi behövde aldrig gå hungriga till sängs eller gå i trasiga kläder. Vi fick hjälp med läxorna när så behövdes. Vi känner en enorm tacksamhet för att ha fått växa upp under så trygga och kärleksfulla förhållanden och under en något mindre turbulent tid i samhället. Visst hände det både mord och svåra olyckor under vår barndom, men inte blev någon utsatt för våld av så löjliga orsaker som idag - dvs. ingen orsak alls. När vi var små hade vi t.o.m. hembiträde som skötte om hemmet och oss. Vilken lyx!
Och alltsammans förevigades med en 8-mm filmkamera, där filmen - som ibland i.o.f.sig brann upp, men kunde spelas baklänges till allas stora glädje! Vilket nöje det var vid alla släktsammankomster, när pappa plockade fram projektorn, duken och alla filmrullarna och vi betittade kultförklarade klassiker som "bröderna springer upp för berget framlänges och baklänges ned igen" (detta var föregångaren till "Engelsmannen som gick upp för en kulle men ned för ett berg"), "bröderna springer runt bilen (blå Ford Taunus 1961) femtielva varv på båda hållen" och "pappa sitter på brunnslocket på landet medan mamma filmar". De två sistnämnda har dock inte gjorts några remakes av.
JO - NOG HADE MINA FÖRÄLDRAR DET HISKELIGT LÄTT MEN TUSEN TACK MAMMA & PAPPA!
/ trots allt nöjde&tacksamme Socrate /
...och svaret är...
Kolla själv på kristet.com om du inte tror mej.
The Pastorsexpedition har jag sämre koll på idag men de fanns i alla fall för 10-15 år sedan.
Nog är han skön "shaking frog"Suburban kids with biblical names är en svensk duo från Haninge som jag tror lever i allra högsta välmåga, åtminstone att döma av deras hemsida skwbn.blogspot.com . Ingen musik i min smak - tycker det är deppigt - men smaken är ju som baken...
Priset till Dej som vann kommer inom kort i form av länkar till två helt underbara nätsidor.
...om Du över huvudtaget existerar vill säga...??? Har ännu inte fått något svar från Er 8 av mina trogna 4 läsare så vi får väl se om det blir något pris alls....
Dessutom...
UNDRAR OM DET FÖREFALLER SOM ATT JAG ÄR SPONSRAD AV OVANSTÅENDE POPIDOLER?
Svaret på den frågan är : ICKE ALLS!
