Socrate

---

VILKEN UNDERBAR AFFISCH SOM GISSNINGSVIS HÄRSTAMMAR FRÅN 1940 eller 1950-TALET ELLER SÅ . . .

OJ, VILKEN NOSTALGITRIPP!! Måste visa den för mor&far - själv var jag knappt? med på den tiden.

MED DENNA FINA AFFISCH FRÅN EN SVUNNEN TID, 
VILL SOCRATE ÖNSKA ALLA SINA 8 (av fyra läsare) EN HÄRLIG VALBORG OCH EN FIN 1'A MAJ/KRISTI HIMMELSFÄRDSDAG PÅ ENDAST TVÅ DAGAR! SNACKA OM RATIONELLT MEN GLÖM INTE ATT ÄVEN AVHANDLA LÄMPLIGHETEN I ATT MISSA EN HELGDAG P.G.A.DETTA!

En liten klurig synvilla kommer dessutom som en liten långhelgsbonus.
Räkna gubbarna - är de 12 eller är de 13 ???

---

                       Man kan nå hur långt som helst med lite gott humör,
                       tålamod och lite lagom sund optimism.     
                       Här är två utmärkta exempel på detta.        
       
                    

                                                               

---

I förrgår kom sonen hem från sjukhuset efter 17 dagar där. Oj, vad han tyckte det kändes skönt att få surfa, kolla mail och träffa kompisar igen mm. Han hade 682 + 70 oöppnade mail! (i två olika mailboxar), som han fått under tiden på sjukhuset. Sysslolös var han inte på några timmar.

Beträffande kompisarna har han inte varit utan dem för OJ OJ OJ, vad de ställt upp och hälsat på honom på sjukhuset. Det har varit en sån strid ström att han fått lägga upp dem efter schema för att orka med. Pappa och mamma har fått vara samordnare första veckan, då han inte orkade med att sköta sånt alls själv. Att ha så många och goda vänner är guld värt i den situationen.

Han har en hel del värk, men kan gå inomhus med gåstolens (eller som den heter "Betastödet") hjälp. Han har en lånad rullstol för både utomhusfärd och hemma. En helt ny företeelse för både honom och oss men oerhört nyttig. Man lär sig en hel massa och får sätta sig in i problematiken som rörelsehindrade har, som t.ex. dörrposter som är i vägen, trösklar som hindrar framfarten med rullstol, knep och knåp att ta på strumpor och byxor med brutat lårben och sprucket bäcken, men även tröjor, när man har brutet nyckelben.
Man får en helt annan syn på hur rörelsehindrade har det och jag hoppas att man i framtiden förhoppningsvis tar ännu mer hänsyn.
Synd bara att det ska behövas en så traumatisk händelse för att ögonen ska öppnas för oss tröga människor.

(Den suddiga lilla texten ovan lyder "Please don't park in handicapped ways again")

Vi är idag trots allt oerhört tacksamma och glada att få ha hela familjen samlad igen!
Vi vill rikta ett stort tack till alla som hört av sig med hälsningar och tankar och ser mycket ljust på hur "äventyret har slutat/kommer att sluta".

                   SVENSKA MÄSTARE 2008

---

 
                             . . .inte på detta sjukhuset i alla fall !

                                         

---

STUDSMATTORNA ALLTSÅ . . .
Mina båda minsta har legat på hårt senaste dagarna efter att ett par kompisar fått sina mattor ihop- och utsatta. Snacka om att utöva påtryckningar. Gråt, tandagnisslan och även mutor har utlovats, men fadern har hittills varit omutbar! Idag kan han nog inte vägra längre dock, så det får väl bli lite plock och pyssel i eftermiddag. När man är under tio och någon enda av kompisarna fått ut sin matta, är man oerhört nära döden om inte den egna blir utsatt fortare än kvickt och snabbare än genast.
 
En flygfoto kan visa på hur det ser ut från ovan, där vi bor. . .inte mindre än fem blå prickar fördelat på 21 kåkar.
Den blå pricken längst ner till vänster är våran prick eller om du så vill våran studsmatta, som står utanför vårt hus.
Njae, ännu står den inte där - fotot togs förra sommaren - men snart har vår studsmatta fått inta sin plats på gräsmattan, efter vinterdvalan. 
Men snarast måste det ske - annars står de unga's livhank kanske inte att rädda. . .
Undras om det ska bli ännu fler i år?

                     I kväll blir det batalj igen !

---

VA Ä NU DETTA'RÅ?  73 - 28 !?!? Vilka märkliga siffror! De är ju alls inte jämnt delbara med 16, någon av dem...
Vad kan de då symbolisera, motsvara eller utgöra en metafor av?  TÄNKA - TÄNKA - TÄNKA !
Jo dagsnoteringen för antal besökare (73st) TOTALT (alltså ALLA som oavsett antal gånger per person, samma dag besökt mej) och antal unika besökare (28st), vilket för mej i min knappt ettåriga bloggtillvaro är all time high.
Jag slogs av en till sak när jag såg dessa siffror i Socrates besöksräknardiagram. Jag publicerade just denna dag - torsdagen den 10 april 2008 - ett inlägg som handlade om min äldste sons svåra bilolycka härom dagen.
Att det ska behövas blod och olycka för att "få folk på fötter" och intresserade...eller så var det just det "LYCKLIGA" i att båda grabbarna klarade sig, hade enorm tur och förmodligen inte får några bestående men. Idag när detta skrivs har sonen rullat omkring i rullstol så framåt går det allt, även om en tid till på sjukhus återstår för honom.
  MEN - VET DU NÅT MER . . .                       
 ♦  TISDAGEN den 15 april HADE JAG HELA 37 UNIKA och 99 BESÖKARE TOTALT  ♦  

 . .denne snubben är ju. . .. .både glad & lessen om vartannat. . .

---

Hur som helst är det fortfarande - se flera av mina 5 senaste inlägg - helt rätt med den lycklige balettmannen.
Han representerar i hela sin uppenbarelse en sån lyckokänsla enligt mej. . .han är inte vacker - kanske just därför han liknar mej...) men har en del drag som kan påminna om "yours truly" - speciellt frisyren - så det kanske är därför + att han, precis som jag, är så vig och smidig.

Och GIVETVIS ska även de lyckliga dansande barnen, scatgrodan och skuttande apan få plats, för att göra bilden komplett!
                    

         

---

Nog är man lätt på foten alltid och smidig och så. . .likt en gasell, åtminstone enligt eget tycke. . .
Men när dottern ville hoppa hage tillsammans med sin pappa, bevisades snabbt motsatsen.
Hon hoppade och skuttade just som en gasell.
Snacka om smidig häst!   ...får in 4 stycken i en normal hästkärra!
(men de välter väl med bara två ben...)             ...vet dock inte hur den hamnade här?      

Själv hasade jag och asade mig fram mellan rutorna och när den där stenen man har för att markera att en viss ruta är förbjuden att hoppa i, skulle plockas upp, ståendes på enbart ETT enda ben, hade man alls inte velat bli filmad eller betittad.
Grannarna hade nog "the time of their lives" om de tittade ut just då (och om de gjorde det tänkte de väl att "jaha, nu är Socrate ute igen - är han inte halvnaken mitt i snöyran, så tror han att han är en ballerina. . .)
Roligt hade vi i alla fall och båda var nöjda. När jag sedan var tvungen att avvika för att åka hem till polarn för att kolla hockey, tog tösabitens mamma över, så HAGE HAR DET HOPPATS DÄRHEMMA, vill jag lova!
 Dottern     . . .osså jag

. . . får väl be om ursäkt för detta hockeytjöt, men slutspelet är ganska kul, speciellt när ens favoritlag , går ända till finalen och har chans till GULD för tredje gången sedan klubben bildades...ja, när bildades HV71? Den som vill försöka sig på en gissning kan ju göra det i en kommentar - klicka bara längst ner.
                                                                   
HV har hur som helst två guld tidigare,  1995 och 2004.  
En tuff batalj. . .men efter segern i fredags, känns det som chansen finns igen.
Det står 2-1 i matcher till Linköping HC och "bäst av 7" gäller.
. . . OCH STÖRRE UNDER HAR SKETT!

---

I fredags kväll fick frugan ett oerhört jobbigt telefonsamtal - hon trodde först inte på vad som sades. Det var en ambulansman som, på väg till akuten ringde för att meddela att vår äldste son varit med om en bilolycka, där bilen voltat minst ett, förmodligen flera varv. Räddningskåren hade fått skära upp taket för att få ut vår son och hans kompis som satt mer eller mindre fastklämda i bilen. När hon sedan i sin tur ringde mej, som inte var hemma, trodde jag först inte henne heller, men det visade sig vara helt sant. Jag stod och väntade på att hjälpa 15-åringen - alltså näst äldste sonen - och hans kompisar att köra instrument, förstärkare och andra ljudattiraljer från deras rockkonsert med egna bandet "GREATEST HITS".
 VRAKET
Att jag berättar detta nu kan kanske förklara varför det bloggats så tunt från Socrate senaste veckan.
Nåväl, i måndags fick sonen lämna IVA efter 3 av vårt livs jobbigaste dygn och ligger nu på ortopeden på Höglandssjukhuset i Eksjö. Där vårdas han för brutet lårben - som spikades ihop vid en tretimmars operation dagen efter. Han har sprucket bäckenben, sprucken svanskota och dito halskota, dock inte med fara för nerver eller sådant - TACK-O-LOV! - och brutet nyckelben. Han har tryckskada på lungorna, från bilbältet men denna är utom fara nu - var dock mer kritiskt första tre dygnen - och ett 6-7 cm ihopsytt jack under ena ögat.
MEN HAN LEVER OCH KOMMER ATT BLI HELT ÅTERSTÄLLD !

Kompisen som åkte med fick sys i bakhuvudet och är helt blåslagen men i övrigt kroppsligt hel. Båda två har ju av förståeliga skäl - se bilden ovan - en hel del psykiskt att bearbeta och värsta chocken har ännu inte kommit, men börjar att kännas av den med.
MEN BÅDA LEVER OCH KOMMER ATT BLI HELT ÅTERSTÄLLDA !
                                            
I tidningen dagen efter stod det en notis om olyckan, där man angav att det suttit tre personer i bilen. Det satt alltså inte tre personer i bilen, men den tredje var en skyddsängel som hade sin vakande hand över de båda grabbarna. . . som BÅDA LEVER OCH KOMMER ATT BLI HELT ÅTERSTÄLLDA !

         /  Tacksamme Socrate - som ofta är tacksam men ALDRIG SÅ SOM NU /

PS. Behöver jag nämna att jag håller hastigheten och använder bältet extra noga nu ...?

                                              

---

Ja, inte ska man skryta med att kunna hålla ALLT man lovar, för idag blir det barnen igen.

---

Härom dagen, när yngste sonen - 7 år - skulle till skolan hade vi gjort en överenskommelse. Han skulle få gå själv och inte i sällskap med mor, far, farmor eller nån annan vuxen, som han ALLTID tidigare gjort. Sagt och gjort, han traskade iväg de ca 600 metrarna till skolan och var oerhört stolt och nöjd.
I går gick han inte till skolan. HAN SPRANG!      
Mor och far stod i sovrumsfönstret och tittade när han glatt lubbade iväg bortåt gångvägen, precis som vi gjort med de äldre sönerna för många år sen. När den nu 15-årige sonen och hans kompis gick till skolan i lågstadiet kunde det ta 5 minuter att förflytta sig 10 meter.
Vilken varm känsla det är att betrakta barn som går, för de tar inte direkt fågelvägen eller "kortaste vägen mellan två punkter". De ska kolla in en snigel, de hittar en intressant krokig pinne, de spanar in en hundblaja, de stannar upp för att diskutera senaste vinsten i kulgropen eller senaste dataspelet. De bara filosoferar över livets gåta eller annat. En härlig syn är det hur som helst. Ett av de skönaste minnena man har från tonårssönernas lågstadietid är när vi iakttog dem gå till eller från skolan och som nu återupplevs med nästa barn. HÄRLIGT, HÄRLIGT!

Idag var det dax för nästa fas - att gå själv både till och från skolan. WOW ! Behöver jag tala om att han som , trots att han bara går i ettan, ibland tyckt att skolan är ganska onödig, SPRANG iväg även idag?  HÄRLIGT, HÄRLIGT! 
 . . .det känns ju som om det var igår han tog sina första steg. . .