SOCRATE HAR BLIVIT UTMANAD


Och utmaningen som kom från Borthy,  gick ut på att greppa första bästa bok och i den bläddra fram sidan 123 och på bloggen återge meningarna 6, 7 och 8.
Sålunda lyder de meningar som jag fann på sidan 123:
"Campbell och Stanley har identifierat sju viktiga faktorer som utgör ett hot mot forskarens möjligheter att avgöra huruvida resultaten är en följd av undersökningen eller beror på externa faktorer. Dessa hot mot den interna validiteten inkluderar: Historik, testning, instrumentering, mognad, regression, mortalitet och interaktiva effekter"

Och vad kan det vara för en bok som innehåller denna, i detta sammanhanget förmodligen oväntade, meningsföljd?
Jo, boken "FORSKNING - en introduktion" av Elisabeth DePoy och
Laura N. Gitlin.
                                 < Zippo, the dancing hippo >
Den låg någon meter från mej på köksbordet när jag läste utmaningen och då blev det ju självklart den. Frugan läser näst sista terminen på Hälsohögskolan i Jönköping och är alltså på gång att bli sjuksköterska. Denna bok har använts flitigt senaste veckorna i hennes studier, då hon läser FORSKNINGSMETODIK just nu.
Borthy som utmanade mej, borde väl vara väl förtrogen med detta ämne, då hon sedan ett antal år, är "syrra" även hon
...tror jag.
(...rätta mej, Borthy, om jag har fel!)
...och om jag missuppfattat totalt och borde valt en bok av mer
skönlitterär art  - bara säg till så ska det nog gå att ordna oxå... 
Jag fortsätter kedjan genom att utmana
Fia , Ulla , Britten & Ninni  .  

BLIR NOG INGA MER INLÄGG INNAN HELGEN, SÅ HA EN SKÖN HELG!
                                   - hälsar vännen Socrate

Sonen är nästan återställd - HÄRLIGT!

None
Tänkte bara göra en liten uppdatering om läget så här nästan 8 veckor efter sonens bilolycka.
Den 4 april i år (minst 8 av mina 4 läsare vet om detta) var äldste sonen med om en hemsk bilolycka, då han med en kompis som passagerare i bilen voltade flera varv. Bilen snurrade alltså runt mer än en gång.             
Eller  om man vill vara lite raljant med språket - gjorde några "saltomortaler".

Begreppet saltomortal är bildat av de latinska orden saltus, dans, och mortal, dödlig, och betyder alltså dödsdans eller dans med döden.  (Källa:Wikipedia)     (...och nog dansade bilen runt alltid)
                     (Bild:Wikipedia)
Nu blev resultatet av sonens "dans med döden" endast en dans, för han klarade sig tursamt nog.
Han var verkligen allvarligt skadad och vi var ordentligt oroliga, men han fixade de tre första kritiska dygnen på IVA och återhämtade sig sen med förvånansvärd snabbhet ("...men han är ju ung, så han har ju gott läkekött" , som doktorn sa...) Det har varit en resa med många turer men vad gör väl det, när han överlevde, läker och blir helt återställd...
Idag tar han sig fram med EN (1) krycka och går några meter helt utan - vem trodde det för några veckor sen...
           OJ, VAD LYCKLIGA VI ÄR FÖR DET!!!     
STORT TACK ALLA SOM HÖRDE AV ER MED TANKAR OCH UPPMUNTRAN!
                . . . och om en vecka tar han studenten . . .
                
(...jaa, vad den cigarrökande ankan gör här är lite osäkert 
- han ser väl bara allmänt nöjd ut...medan Ådi som vanligt är helt förryckt)
          


TISDAGSSMAJL

None
                                
Fick denna härliga lilla krabat på mailen härom dagen. 
Bör glädja fler på webben.    
 

Ännu en husvagnsstory ur verkligheten

None
Härom sistens vid det nu så omskrivna "husvagnssläppet", utspelade sig följande snudd på obetalbara skådespel.
En av vagnarna som skulle ut var en "koloss" på "6.3 meter + drag" och boogiehjul, alltså dubbla rader hjul.
Detta brukar ge fin stabilitet åt en tung vagn, när den dras efter en bil, i tillåtna 80km/tim, men när man ska baxa fram/bak den för hand, är det allt annat än lätt. Även på ett ganska jämnt loggolv, bestående av 3" tjocka golvplankor kan problem uppstå. Nu var det i detta fallet punka på det s.k. stödhjulet så det var icke alls sammarbetsvilligt.
Icke sa Nicke!
              Zigenarsemester              
Till råga på allt var fästklämman till stödhjulet dålig, så hela draget for i golvet gång efter gång, så fort vi kommit nån meter fram. Nu lyckades vi med gemensamma krafter baxa vagnen nästan ända fram till logdörren och till bilen, men bara nästan - det återstod att backa och ta fram igen ett par gånger för att få vagnen i rät vinkel med dörröppningen, för att inte repa den mot dörrkarmarna. Vi stod tre grabbar framtill och drog, lyfte och drog igen. Våra gemensamma krafter - OCH VI TRE ÄR DE STÖRSTA BIFFARNA I HÄRADET - höll på att sina helt och vi var ganska beroende av de båda kvinnornas hjälp att putta på bak på husvagnen.

Nu blev det plötsligt markant tyngre. Vad hade hänt? 
En av killarna ropade bakåt
"VAD GÖR NI - PUTTAR NI INTE PÅ, ELLER?"
Svaret som kom bakifrån vagnen är obetalbart -
-"NEJ - VI TITTAR PÅ KORT!" 
                                                    
Där kämpade vi tre i framändan av vagnen med ett platt stödhjul + kapsejsande drag, med uppbjudande av våra sista krafter -
-OCH SÅ STÅR DE DÄR BAK OCH KOLLAR FOTON!!!

Snacka om tajming!  Vi killar kunde ju lätt blivit sura ( en ganska normal reaktion ) i detta desperat kritiska läge men NEJ!
VI BÖRJADE SKRATTA SÅ VI VÄLTE!
KOMISKT VAR DET JU --- ATT KOLLA IN FOTON JUST DÅ BORDE INTE FUNNITS PÅ KARTAN!!!   

        Finns bara ett ord :  UNDERBAR STORY!

Hundar och campare är ganska lika...

None




                                
Hur menar han Socrate, när han liknar campare med hundar, tro?
Jo, jag gjorde ju en liknelse mellan kosläpp och husvagnssläpp i förra inlägget.

Detta resulterade i en kommentar från Pyrobritt  , där jag fick anledning att svara och utveckla lite. Beskrev bl.a. en odyssée som familjen var ute på med sitt eget ägandes husvagnsekipage, på den tiden när Mose gick i kortbyxor, alltså anno dazumal på 1990-talet. (Alltså bara ett par år innan Amonym med familj tillbringade en Ölandsvecka i vår pärla - se kommentarer förra inlägget den 18 maj)
Vi hamnade efter att ha avnjutit "Fallens dag" i Trollhättan, på en gigantisk parkering utanför ett sånt där köpcenterkomplex, nånstans mellan Trollhättan och Uddevalla. Namnet på köpcentret minns jag inte. Men Fallens dag minns jag mycket klart som en mycket trevlig händelse. Ja, HELA familjen minns faktiskt, även om de båda minsta inte var födda på den tiden. Så dem kan vi räkna bort...osså mej förståss, för jag är så glömsk så jag kommer inte ihåg nåt alls nuförtiden. Osså de båda tonåringarna, givetvis, för de har ju bara huvudet fullt av tjejer, musik & dataspel. Det klart, frugan minns väl inget, hon heller, för hon har bara ett enda focus nu och det är skolan, äldste sonens student och näste sons grundent, samt line-dance, promenader och bilköp. Ja, osså kläder och smink förstås, för att inte tala om en fyra-fem inredningsprojekt som hennes tröge make ALDRIG tycks fatta vikten av. MEN ALLA ANDRA I FAMILJEN MINNS DET VÄL!
Nåväl.
Vi placerade ut vagn och bil på strategiskt ställe ...dvs. på en ruta...Nej, två, givetvis, vem får rum med bil&husvagn på EN parkeringsruta? ...som vi bara helt planlöst råkade hamna på.  Vi intog en kvällsmacka, borstade tänderna och gick och lade oss. Sov gott till nästa dag. Framåt morgontimmarna kikade jag ut bakom gardinen och vad fick då mitt öga se? Jo, inte mindre än 5-6 eller 7 husvagnar som sällat sig till vårt gäng under småtimmarna. Klart, där vi var, ville ju alla andra vara, så...
                                      

Nej men nu kommer jag efter många kringelikrokar till saken. Alltså likheten mellan campare och hundar. Flertalet av de andra vagnarna var uppställda vid belysningsstolpar. Vid tre stycken av stolparna stod, just när jag kikade ut, en man och kastade vatten. PRECIS SOM HUNDARNA GÖR! Alltså inte med ett ben upplyft, men mot en stolpe. Vi män har kanske en egenhet att helst - om omgivningarna bara medger det - kasta vatten mot/vid en stolpe, ett träd eller annat, som ger trygghet och riktning i livet. Undantaget är när vi ska utföra vårt behov vid en parkeringsplats utmed vägen, men då har vi ju ett naturligt riktmärke i att vända oss från vägen och mot - som det oftast är -skogskanten. Man står ju inte och pinkar med näsan vänd mot vägen för inte vill man visa vad man eventuellt har att ståta med, för oskyldiga passerande. De ska ju inte utsättas för ofrivillig "flashning" * .

Övriga likheter mellan campare och hundar lämnar jag med varm hand till andra att klura ut - om det nu överhuvud taget finns några alls...

* "Flashning" är ett försvenskat ord som kommer av det amerikanska "flash", alltså "blotta" . "Flashning" betyder alltså "blottning".
                                                                                              
OBS!!! Detta är inte någon "FLASHNING" utan en "MOONING" . Alltså ett helt medvetet uppvisande av de båda stjärthalvorna - ofta genom en bilruta.


Tack för ordet hälsar den numera på heltid jämförande vännen Socrate.
I nästa inlägg ska jag jämföra Raggmunkar med ÖstTimor. Kan knappt bärga mig!


"HUSVAGNSSLÄPP"

None
Sista tiden har det ju varit utsläpp av kreatur för vår- och sommarbetet. De är ystra och hoppar och skuttar när de bara fattat att de fått komma ut i "friheten" igen. En ganska härlig syn. I eftermiddags var det "husvagnssläpp", dvs. utlämning av husvagnar efter vinterförvaringen. Socrate själv är vicevärd för ett sådant vinterbo i en lada ute på vischan, där även den egna pärlan står. Jag äger alltså inte stället men är den som "har han om et" rent praktiskt.  

The pink'n yellow dream
   ...dock Ej våran!
Inte brukar det direkt förekomma några glädjeskutt och ystert stångande och buffande bland husvagnsägarna, men vissa av dem är mycket muntra och ivriga att få hämta ut sitt "andra hem" för vidaretransport till Öland eller annat semesterparadis. Jag kom att jämföra lite när jag såg "kosläppet" på TV härom dagen. Först tvekade kossorna lite när de kom ut i det starka, ovana solljuset men sen hoppade de runt och var oerhört lyckliga.
Det är även husvagnsägarna när det kör hem sitt mobila hem och ser fram mot sommarens fröjder.
 (Bild: Google)
Ragnar och Lilly - totalt okända för mej - framför vagnen  
(Ä inte Socrate och Ragnar lite lika? Jämför bilden på Socrate överst till vänster)

Rörlig ko   (Bild: SonyEricsson K610i)

UNDERSKATTA ALDRIG EN KVINNA

image447

Polisen: Ni körde för fort!
Kvinnan: Oh, jag förstår.
Polisen: Kan jag få se körkortet.
Kvinnan: Jag skulle gärna ge er det, men jag har inget.
Polisen: Har ni inget?
Kvinnan: Jag har förlorat det fyra gånger för att ha kört onykter.
Polisen: Kan jag I stället få se registreringsbeviset.
Kvinnan: Tyvärr inte.
Polisen: Varför inte?
Kvinnan: Jag har stulit bilen.
Polisen: Stulit den?
Kvinnan: Jaa, och jag har dödat ägaren och styckat honom I bitar
Polisen: Vad har ni gjort?
Kvinnan: Delarna av honom ligger i plastpåsar i bagageutrymmet ifall ni vill kolla.

Polisen tittar på kvinnan, backar långsamt därifrån, och ringer efter förstärkning.
Inom några minuter kommer ytterligare fem polisbilar,
och ett polisbefäl närmar sig med dragen pistol.

Polis 2: Kan ni gå ur bilen?
Kvinnan: Är det något problem?
Polis 2: Min kollega har sagt att ni har stulit den här bilen, och mördat ägaren.
Kvinnan: Mördat ägaren?
Polis 2: Ja, kan ni vara snäll och öppna bagageluckan?
Kvinnan öppnar luckan, men där finns inget.
Polis 2: Är det här er bil?
Kvinnan: Naturligtvis, här är registreringsbeviset.

Polisen är alldeles tyst.

Polis 2: Min kollega säger också att ni inte har något körkort.
Kvinnan gräver I handväskan, tar upp sin plånbok, och räcker sedan
över körkortet.
Polis 2: Jag måste medge att jag är konfunderad. Min kollega har
berättat att ni inte har något körkort, inget registreringsbevis, att ni
har stulit bilen och mördat ägaren!
Kvinnan: Jaha och snart påstår han väl att jag körde för fort också???


ID EST ( lat. "det vill säga" ): "AKTEN EDER FÖR FÖRSLAGNA QUINNOR 
TY DE KUNNA DUPERA EDER SVÅRLIGEN!"   - Socrate -
  


UTMANAD

None
Jaha, så har man blivit utmanad. Inte av vem som helst utan den gode bloggvännen Tierra. Han utmanade även två andra mycket goda bloggvänner till både honom och mig, nämligen Amonym & Borthy
Givetvis känns det hedrande att få utmaningen och det i sällskap av såna vänner! Utmaningen antages ögonblickligen.
Läs och begrunda - kanske lär du dig nåt om vännen Socrate:

Tre namn jag går under: 
Socrate - mitt bloggalias.     
Knegoff - mitt mailalias.
PAPPA - det härligaste ord man kan höra som pappa och utan tvekan mitt absoluta favoritnamn när mina barn säger det!

Tre saker som skrämmer mig:
Det meningslösa våldet -
totalt botten. 
Egotrippade och arroganta människor - de kan förpesta tillvaron.
Framtiden för våra barn - vad måste de ta itu med som vi
lämnar efter oss?

Tre saker jag har på mig:
Jeans -
bäst.    
Tenniströja - säkert helt ute? - men bekvämt.    
Gympadojor - Avslappnat.

Tre sanningar:
Man har inte roligare än man gör sig - gäller i princip alltid...
De bästa godbitarna i livet är gratis - ett "axiom" 
                                      (dvs. ett odiskutabelt faktum)
Bollen är rund - oftast.

Tre saker jag verkligen vill ha:
Bättre hälsa
Mindre oro
En byggsåg

Tre personer jag utmanar:
Britten - Ninni  - Junitjej

Min pappa - 1.5 år gammal

image532
Min pappa föddes 1932 och hade en barndom som var lite annorlunda många andras. Han och hans tvillingbror hamnade nästan omgående på barnhem och i 8-9-årsåldern i fosterhem. Dock vad jag kunnat förstå ganska kärleksfulla sådana, men med en hel del arbete i bl.a. jordbruket . Han lärde sig att arbeta hårt och som jag tror fick han en god "kristelig" uppfostran. När han var i 14-15-årsåldern jobbade han en hel sommar i bl.a. höskörden och mycket annat hos en släkting och för det fick han en begagnad kavaj, som lön. Tror Du att han var besviken eller? Sover Dolly Parton på rygg eller? Så kunde det gå till "förr i världen" ...och säkert även idag då och då...

Bilden nedan är tagen nån gång kring 1933-1934 och är en av mina absoluta favoritbilder.
Den togs vid sjön Valloxen i Knivsta, mellan Stockholm och Uppsala. 

               image380

Bilden väcker en del frågor, som jag nog aldrig får svar på, då pappa var alltför ung för att minnas omständigheterna, när den togs.
Vad pekar den lille gossen på? Vad rör sig i hans lilla hjärna? Hur mår han? . . . Vad han pekar på finns svar på i alla fall:
Han hade enligt vad som berättats för honom senare, fått syn på en fågel som simmade i vattnet och därav pekandet.

Bilden ger även associationer till min två år yngre lillebror, då han på foton från barndomen på 1960-talet, är påfallande lik vår far i hans barndom. Detta ligger nog en hel del sanning i, då brorsan alltid liknats mest vid vår pappa, medan jag oftast enligt andra liknat mamma. Yngste brorsan som är 6 år yngre än mig har nog fått "det bästa av två världar", då han har likheter med båda föräldrarna.
Vår barndom var lycklig och kärleksfull. Vi är oerhört tacksamma till våra föräldrar, över att vi fick en så fin uppväxt.
Man hoppas att de egna barnen åtminstone ibland känner sig älskade och lyckliga...

TACK MAMMA och PAPPA! NI ÄR BÄST!

OJSAN

None
Ojsan! Ojsan ojsan! Ojsan ojsan ojsan!
Bli inte förskräckt! Socrate's blogg HAR bytt design.

Nog hade jag tänkt att ändra utseende på bloggen, med hjälp av blogg.se's designgalleri, men inte gjordes det medvetet inte. Jag hade just idag, måndag, fått förfrågan om att gå över till den nya bloggplattformen på blogg.se och gjort så, helt utan bekymmer. 
Just som det låter 
Nästa gren att komma med i OS i Peking 2008? Groddräktsfotboll.
Detta har jag väntat på länge!              -   OBS! LITEN PARENTES!   -
Så fick jag för mej att surfa runt lite bland de nya funktionerna och döm om min förvåning, när jag nån timme senare skulle logga in på socrate.blogg.se och den såg ut som aldrig förr. Svart som natten, men fräsch och snygg i mina ögon. Just denna design har jag sneglat på flera månader men aldrig tagit steget fullt ut, delvis pga. att den alltid har en svart ram runt alla bilder och just det har jag tvekat lite på. Tro dock inte att jag inte provat den, för det har jag - säkert 25 gånger, men alltid känt tvekan. Kan Socrate ha en kolsvart blogg? Är det inte lite deppigt? Nej, inte då. Man kan skriva de mest fantastiska epos även med nattsvart inramning (men själva bakgrunden till texten i mitt fall råkar ju  vara behagligt grå, så...)
                                           Dataanimerad dansande katten Gustaf
Nu när man helt utan egen förskyllan (tror jag i alla fall...) ställts inför fullbordat faktum är det väl bara att sitta nöjd och köra på med den "nya" bloggen. Så fick jag en kommentar med godkännande från min gode vän Tierra  - http://www.filmjolk.blogspot.com/ - och då var det ju bara att säga TACK-O-BOCK och vara nöjd. Fattas bara att inte han skulle gilla nya bloggen, då han själv har en fräsig svart blogg, men från en annan bloggplattform.

Få se hur länge det varar, men lite förändring är aldrig fel, även om det i mitt fall är ord&bild (och ibland ton eller film eller båda) som är det viktiga. Designen kommer lite i andra hand efter budskapet som för mej ALLTID är nr 1.
F'låt men så här är det: "EN GÅNG ORDBAJSARE - ALLTID ORDBAJSARE"

PS. Det där med "svart ram runt all bilder" var inte heller rätt - vissa bilder är det svart ram på men INTE alla!
Va, har Socrate - den lille Petimätern - fört med osanning?
Kolla då själv ovan bilder får Du se ! Kolla sen nedan bilder så fattar du vad jag menar.
Detta upptäckte jag strax innan publiceringen av detta inlägg och rätt ska vara rätt.

HUMORDAX

image532
image536

RSS 2.0