OJ VAD KUL OCH VICKEN TUR !
Regn regn & åter regn - ibland hällregn!
Vi var i Göteborg i helgen och huvudmålet var Liseberg. På vägen dit i lördags förmiddag regnade det hela tiden de 23 milen, så ihärdigt att vi funderade på en "B-plan" och besöka nöjesparken på söndagen i stället för lördagen.
Ett telefonsamtal till brorsan, där vi skulle bo över helgen, gav ok till att få inta den medhavda matsäcken hemma hos dem, i väntan på "bättre vädertider". Under tiden vi åt och smaskade - alls inte nån medhavd matsäck utan delikat pasta med köttfärssås som "köksgiganten brorsan" lagat, klarnade det upp och blev perfekt väder för ett Lisebergsbesök. Sol och ca 18-20 grader. Och tänk - det höll i sig ända till 21-tiden, när vi var på väg ut. Då kom småregnet igen, men vad gjorde det? NADA!
Vad som åktes kan ses på bilderna här :
6-åriga dottern åkte Sagoslottet 7 gånger så vi börjar nästan misstänka att hon gillade den...
16-åringen, frugan och jag åkte Balder - häftigt!
...lutar som mest 70° och byggd nästan bara av trä - eller "en gammal vedhög" som en okänd medåkare kallade den.
...om det lutar?
Njae 70° är ju inte så märkvärdigt...känns som 90° !
8-åringens favvoåk gjordes 3-4 gånger i Flumeride. Eftersom detta var hans premiär i mer häftiga berg-o-dalbanor, var han salig ...och dyngsur. Kunde nog åkt den 5-6 gånger till, om bara kön varit lite kortare.
...denna då - var på Liseberg hittar man den?
----------------INGENSTANS !!!
SER DU INTE ATT DEN INTE ÄR PÅ REDIT ELLER??? BARA TECKNAD JU!!!
...men håll med om att den vore häftig att åka !!!?!!!
SLUT PÅ LUGNET...*
Så här ser de ut, 8-åringens nya trumset, som han längtat efter länge, länge.
Oj vad det går att låta mycket med såna! Och långt, högt, brett och länge oxå!
Vi har inga grannar längre - ALLA HAR FLYTTAT!
Närå- de är mycket tåliga - grannarna alltså, vad trummorna tål, får tiden utvisa...
- grannarna bor ju granne med oss, så de äro alla garvade vid det här laget!
Slagverken är strategiskt placerade under loftsängen och stjäl därmed ingen "direkt plats".
Bullrar gör de förvisso men *inte mer eller oftare än att "vi gamle" står ut, trots att vi bor i ett av vår stads mest lyhörda hus...
Tonårsbrorsan tycker det är extra kul att gå in i 8-åringens rum och väcka honom och syrran som "samsover" i sonens 1.90m höga säng, mycket abrupt med ett trumsolo, som alltså sker en meter under småsyskonens huvuden...
Såna övningar skulle få hjärtat att stanna på alla över 20, tro mig. Nu är ju sonen och hans lillasyster ännu bara 8, resp. 6, så de väcks inte av vad som helst...jordskalv, åska och blixtnedslag gören er icke besvär!
I bakgrunden på väggen syns frugans storverk från härom året.
En hel fondvägg med bara Kalle Anka-serier. Jodå, hon fick ta över ett 25-tal tidningar av tonåringarnas absoluta favoritserie Kalle Anka och rev ur, passade in, limmade, rev ur, passade in och limmade igen.
Efter några dagars slit var väggen klar. För att få sidorna att sitta utan att hörnen lossnade, rollades hela väggen en andra gång med tapetklister. Helbra blev det. Dilemmat är att man våndas lite när man vill sätta minsta knappnål på den väggen - man vill ju inte förstöra det vackra motivet, efter fruns stora arbetsinsats.
En fantomtrummis var Buddy Rich, eller "Trumslagarundret" som han kallades. Gene Krupa var en annan av de verkligt stora inom sin genre - han spelade på sina trummor men även ofta på allt han hade framför eller bakom sig. Han och Buddy Rich spelade ofta tillsammans och hade s.k. "drum battles" . En annan gigant på området är Dave Weckl, som tillsammans med de sanslösa slagverkarna Steve Gadd & Vinnie Collaiuta spelar skjortan av alla andra i filmsnutten du finner på denna länk: "The Dave Weckl, Steve Gadd & Vinnie Collaiuta drum session"
...å andra sidan behöver man ju inte några trummor alls för att få igång ett riktigt sväng och tunggung - kolla själv på denna filmsnutt, hämtad från You Tube (eller "DuTuben", som den oxå kallas)
Och med detta roliga inslag säger vännen Socrate tack & bock.
Doktorn ordinerade godis!!!
Vaddå??? Är inte det normalt eller??? För oss här i min stad är det vardagsmat att doktorn ordinerar godis.
Där jag bor har nämligen de "vanliga läkarna" ett avtal med tandläkarna, som består i att de ska rekommendera var 5'e patient att äta godis. Klart att denna vandel renderar Karies och annat otyg i bissingarna, vilket ju ger tandläkarna arbete.
Himla lukrativ idé - tycker tandläkarna och betalar utan tvekan 20% av intäkterna till de läkare de skrivit avtal med.
NÄE! NAE! NJAE!!!
Så är det ju inte alls, utan det var nog mot en speciell åkomma jag blev ordinerad, av min trevliga och mycket omsorgsfulla läkare Ulla-Britt, att äta sura karameller, ju surare desto bättre.
Citronsyran i dem är den verksamma substansen.
En riktig bamseknöl, stor som ett plommon, hade jag på halsen och sånt bör ju undersökas, tyckte jag efter några dagars eftertanke.Jag hade något som läkare kallar "spottsten", som brorsan, läkaren, förklarade som förkalkning i en spottkörtel.
Hon skrev "givetvis" oxå ut en 10 dagars Penicillinkur.....tror du att jag åkte direkt till apoteket och hämtade ut penicillinet?
Njep ! Jag åkte direkt till godishandlaren och inköpte ett smärre parti med di där supersura, hårda gula kulorna.
Gillar i vanliga fall INTE ALLS sura eller hårda karameller, men i denna situation blev de alldeles särdeles smakfulla, ety de skulle ju besitta en särdeles läkande kraft på min sjuka lekamen".
Givetvis åkte jag sedan vidare till apoteket, för helt säkert trodde jag inte på att "di dära sura" skulle kunna kurera min åkomma på egen hand. HUR SOM HELST - LÄCKER ORDINATION VAR DET!
...och så till "something completely different"
- som Monty Pythongänget skulle sagt...
Dessa röda bär plockade frugan i helgen och vackert är det.
VADDÅ FÖR BÄR???
Ja, vi befinner oss i Småland så jag svarar bara -
"På lingonröda tuvor och på villande mo..."
OJ VAD HÄR SKA ÄTAS BLODPUDDING, KORVKAKA, GRÖT OCH ANNAT SMASKIGT MED LINGON TILL!
.............hela hösten, vintern och våren!.........
utbrister förnöjt vännen Socrate!
FÅGELBON OCH UPPFRISKANDE REGN
Måndagen den 28'e juli var det tryckande varmt och kvavt hela dagen, många människor suckade över värmen.
Så vid 4-tiden kom en störtskur och några åskknallar och befriade oss från det kvava i luften.
OJ VAD ETT UPPFRISKANDE REGN KAN GÖRA MED OSS!
Man får orken tillbaka och kroppen får ny styrka.
Regn som vi ofta talar illa om är en oerhört viktig del i vårt välbefinnande.
Kolla vad vi fann utanför farstudörren på landet!
Ett fågelbo, byggt på borsten till en piasavakvast.
I boet låg några fågelägg men tyvärr hade föräldrarna övergivit det. Kanske hade de blivit skrämda alltför ofta...
Då huset bara är bebott i perioder, när någon i släkten nyttjar det kanske de byggde i lugn och ro när ingen var där och blev sen skrämda när folk kom och sprang ideligen genom dörren...vad vet jag.
Lite sorgligt var det i alla fall...de små "potentiella fågelungarna" fick aldrig nån chans.
BILDER: Överst-Google bilder Underst-Socrate on mobile
Idag blev det lite blandad kompott från Socrates sommar som varit ovanligt behaglig.
hälsar vännen Socrate
BACK ON THE BLOGG
PÅ ALLMÄN BEGÄRAN - SOCRATE IS BACK !
Då jag dagligen får minst 29 mail, 83 SMS och 13 kommentarer på min blogg, angående mitt "EVIGA TIMEOUTANDE" har jag vid ett enskilt möte med mig själv i gårkväll (där jag själv var ende deltagaren av en (1) möjliga), beslutat att återgå till att blogga igen.
Socrate är alltså back in bissniss!
För några veckor sedan bytte jag ut den främre registreringsskylten på min SAAB 9-5, då den var bucklig och ful.
För den som inte är så väl insatt i nya registreringsskyltar kan jag berätta att man tar hela 60:- för dem! Härligt att det finns NÅT som är billigt i tillvaron och detta facila pris inbegriper även porto, frakt, expeditionskostnad samt moms och produktionsomkostnader. Snudd på lika billigt som att andas...
Jag hade även skaffat en ny skylthållare - modell smal* - på Mekonomen, för 59:- ...även det en struntsumma i dessa tider.
( * Modell smal betyder att skylten inte har det där blåa EU-märket)
BUCKLANSå var jag i grannstaden Vetlanda och skulle in en snabbis på apoteket. Hittade till min stora häpnad en ledig parkeringsficka - detta trots att det var mitt på lördagsförmiddagen och värsta köphetsen rådde. I rutan framför stod redan en bil och strax bakom ett träd. Jag var tvungen att vrida upp lite på trottoaren för att snedda in i detta trånga utrymme -fickparkering a lá snits fanns inte på kartan i den trafiken - och när jag skulle ner igen i rutan, halkade bilen av trottoarkanten lite sådär snabbt, utan min kontroll och knuffade till bilen framför i dess dragkrok.
Inga skador på den andra bilen men KOLLA MIN NYA SKYLT OCH SKYLTHÅLLARE!!!
VÄRSTA BUCKLAN!
Nu är ju som alla förstår inte problemet av nån större dignitet alls men lite grämer man sig, när man nyss bytt och tyckt att det gjorde en hel del på bilens utseende med den nya, hela skylten jag satt dit bara tre veckor tidigare.
När man vet att det säkert tar 3 minuter att montera av och på en ny skylt inkl. hållare, bävar man givetvis över att behöva göra detta en gång till - eller gör man verkligen det???
...OCH SUPERENKELT ÄR DET OXÅ !
...men som Tony Rickardsson skulle sagt "JAG ÄR INTE BITTER, JAG INTE!!!"
Läckra skyltar 
...och de här båda verkar inte heller ha några problem att tala om...
...men inte heller nån regskylt...
Med dessa ord hälsar vännen Socrate Dig varmt välkommen till sin blogg och utbrister muntert HAPPY TO BE BACK !
SOCRATE TAR TIME OUT!
'Nu tar vännen Socrate en time out på obestämd tid. Jag har inte haft så mycket tid över för bloggande nån månad och väljer därför lite motvilligt men dock, att ta en paus - kanske över sommaren, kanske längre...
"DEN SOM LEVER FÅR SE!"
Har ganska mycket som vill ut från hjärnkontoret via tangenterna på laptopen och vidare ut på nätet, för att - fattar knappt ett jota hur, men - bli tillgängligt för "HELA WIDA WÄRLDEN" att läsa!
Tror nog inte att det är stopp i och med detta men en paus blir det hur som helst.
Har haft mycket stort utbyte och glädje av att blogga och fått ett antal goda bloggvänner. Med största sannolikhet "ses" vi igen framåt höstkanten och jag vill önska "alla 8 av mina 4 läsare" en TOPPENFIN SOMMAR!
VÄNNEN SOCRATE ÖNSKAR TILLS VIDARE ALLT GOTT!
PS. Oj, vad svårt det var att klicka på
"PUBLICERA-knappen" för detta inlägget då!
TVEKA-TVEKA-TVEKA!
FIKAT MED AMONYM
I går var det trevligt på många sätt. Amonym kom på besök och vi fick sitta ner och fika och snacka lite. KUL!
Och hon lyckades träffa mitt i prick, då det bjöds på tårta just då. Sånt kallas på fackspråk för "TAJMING".
Vi var tills för ca 1.5 år sen jobbarkompisar och snackades vid dagligen, men numera blir det mest "bloggledes" - och det är ju inte fy skam, det heller, men att pratas vid "öga mot öga" är ju allra bäst. Eftersom Amonym är en så positiv person blir man alltid glad av att träffa henne och det t.o.m. dagen efter att hon blivit så snöpligt "snuvad" på 5 dagar i Lissabon. "Ingen idé att sura över sånt man inte kan påverka" tror jag vore den rätta beskrivningen på hennes sinnelag. En avundsvärd inställning, måste jag säga och nåt jag gärna ville äga i vissa stunder, när jag gärna "dippar" lite...("dippar" är ett lite mer positivt laddat ord för "deppar")
Hur som helst - alltid kul att träffa "gamla" vänner.
Det sätter guldkant på tillvaron.
Smajlbilderna hittade på http://www.picsearch.com/. och "sammantotade" av vännen Socrate.
LÄMNA KÖKET I DET SKICK DU VILL FINNA DET!
Vår familj - dvs. mor, far och de två minsta (tonåringarna var iväg på varsitt håll) firade midsommar på västkusten, på en camping söder om Halmstad. Vi hade intagit en mycket god middag, i trevlig atmosfär och stod och diskade, jag och kompisen B-G i campingens kök. Bäst som vi stod där och skrubbade tallrikar, glas, bestick, grytor mm, kom det in en medelålders man med en långpanna i handen. Det visade sig att han lånat den i en av ugnarna i campingköket.
Han gick helt resolut och obesvärat fram till ugnen, öppnade luckan och placerade långpannan där inne. ODISKAD !
Vad sa Du att Du skrev, sa Du, Socrate ??? Jo, han satte alltså - trots att vi stod och bevittnade alltihop - tillbaka en odiskad långpanna som han lånat, lagat mat på och sen återlämnade i besudlat skick!!! Vi stod bara och gapade och jag var tvungen att öppna ugnsluckan och kolla igen. Jodå, långpannan var alldeles kladdig av matrester.
Efteråt ångrade vi båda att vi inte visade lite mer tåga och sa ett par väl valda ord om hans övertramp mot en av de klassiska oskrivna campingreglerna:"Lämna alltid köket i det skick du själv vill finna det".
Nu inställer sig frågan "ville han ha en kladdig och av matrester fylld långpanna nästa gång han behövde en?"
Jaa, det spörsmålet lär vi aldrig få svar på, då han - "CAMPINGSKURKEN" - för länge sen lämnat "brottsplatsen" och förmodligen helt utan dåligt samvete!
Så här såg han ut, "campingskurken!" Känner Du igen honom - anmäl honom genast för förargelseväckande beteende!
...........................................................................................................................................................................................................................
I ÖVRIGT VAR MIDSOMMARHELGEN ALLDELES FÖRTRÄFFLIGT GEMYTLIG OCH TREVLIG!
Nu är pärlan såld...
Ja, så gick den - Pontiacen - och OJ, vad vi var nöjda med det. Den har ju varit "på väg ut" i mer än ett år. Många turer har det dock varit. Det sista man sa på bilverkstaden i fredags, när jag hämtade den, var att "sälj den genast nu när den är ok" (* se nedan). Tog detta "ad notam" och tvättade, putsade, polerade, dammsög, torkade och fejade stora delar av lördagen, för att vid 5-snåret lägga ut den på Blocket.se.
*Dörrhandtagen på bilen har varit en följetong senaste 3-4 åren - vi har haft bilden i 6 år, dvs. sedan dottern kom ut och vi blev 6 personer i familjen. Hon fyller alltså 6 år om en månad exakt idag.
Jag har själv bytt eller lagat högerhandtaget med tillhörande delar tre gånger och verkstaden säkert två. Senast hade verkstaden i samarbete med en låssmed fixat bakluckans lås och höger dörrhandtag fram.
JIPPI!!! ALLT FUNKAR! utbrast jag då. . .Tre dagar senare fick 15-åringen "handtaget i näven" ("ett redit nävatag") och både han och hans pappa deppade lite. Jag ringde verkstaden och de sa att de skulle ta in bilen om en vecka för att ordna till felet igen. Tre dagar innan det var dags fick jag själv "vänsterhandtaget i näven" ("ett redit nävatag" igen) och då skrattade jag nästan på mig. En extra uppgift till bilverksta'n som de fixade smidigt. Fattades bara annat - de hade ju övat på vår bil nästintill hundratals gånger!
...detta är alls inte Pontiacens interiör...men ombonat ändå
Första intressenten ringde en halvtimma efter annonsen lagts ut! Måttligt intresse från vår sida, då det kom ett skambud så lågt som ett läskpapper är tunnt. Vid 23.15 samma kväll kom ett SMS med frågan "finns bilen kvar - jag kan komma om en timme och kolla" . Bilaffärer i beckmörkret efter midnatt är inte min "cup of tea", så han fick svaret att höra av sig nästa dag.
Söndag förmiddag, alltså nästa dag, ringde en glad och trevlig dam och frågade om bilen fanns kvar. Vi befinner oss på bilhandlarstråt och har bara sådär en 20 mil till er - kan vi komma och titta på den? Klart ni kan! blev svaret.
Det blev affär, när dessa Norrköpingsbor provkört och inspekterat ganska noga och nu ska vår trotjänare rulla som - hör-o-häpna - cirkusfordon! En tjej som just efter 6 års!!! utbildning är färdig cirkusartist, med lindans som specialité, köpte vår kära laståsna. Hon var ute efter en rymlig bil som kunde gå att sova i och som rymmer både det ena och det andra i cirkusartisteriattiraljer.
Klart att hon köpte vår kära gamla vän, i det läget!!!
... nu skrev vi ju inte i annonsen "PASSAR BRA FÖR CIRKUSARTISTER" men ändå...
...vida omtalat...
Trodde nog att gårdagens deadline som bestämts med dagisfröken för att få den lilla utlovade belöningen, när man lärt sig cykla, var lite i farozonen. Inte var det så inte!
Tösabiten cyklade som aldrig förr i går och detta är ju en seger för den som kämpat och våndats en hel del.
Speciellt när de jämnåriga kompisarna cyklat själva i ett par år. Hon var helnöjd över sin bedrift.
IDAG NJUTER HON FRUKTERNA AV FRAMGÅNGEN!
Pappa Socrate gläds
på sitt sedvanliga visVilka äro då dessa idag så vida omtalade frukter?
Jo. Fröken "R" hade ju utlovat en liten belöning och den är numera överlämnad.
Mor hade utlovat ett par örhängen och de pryder numera tösabitens öron och blänker i kapp med bärarens nöjda leende.
...men vad menar skribenten med att frukterna är "vida omtalade?"
Jo, serdu, bästa läsare - du som är en av 8 av mina trogna 4 läsare - när en skrift, ett dokument, en bild eller annat alster, publiceras på det numera nästan världsberömda s.k."INTERNET", så får faktiskt HELA VÄRLDEN tillgång till det.
Det kan man kalla "vida omtalat" !
ATT LÄRA SIG CYKLA
Dottern som är nästan 6 år är just i färd med att släppa taget och cykla själv, utan att nån stöder i den där specialstången med handtag, som sitter monterad under sadeln, just för inlärningsprocessen. Hon cyklar alldeles utmärkt själv men vågar inte att man släpper taget. Vet hon inte att man gjort det cyklar hon som om hon inte gjort annat, men så fort hon märker att man släppt, tappar hon balansen. Att "släppa taget" är inte det mest självklara, även om man är "flygfärdig".
Att känna sig säker är ett ganska individuellt och variabelt tillstånd.
Cyklingens vedermödorTankarna i detta inlägg började snurra när jag läste min gode bloggvän Tierra's inlägg från i går, den 10 juni. Så här skrev han en bit in i texten:
"Jag reser mig igen... som efter att ha tillfälligt cyklat omkull... nu SKA jag ta nya tag på livets pedaler... och trampa mig vidare mot livet... och allt som väntar där..."
Ett människoliv innehåller många hundra, ja, tusen, händelser där man måste resa sig upp och börja om att cykla igen. Egentligen är det en enda räcka av sådant.
"Man lär så länge man lever", heter det ju och OJ OJ OJ, vad man lär hela tiden. Barn och ungdomar säger ibland att "skönt att skolan är över" men de får snällt lära sig att den bara har börjat.
Livets skola pågår så länge vi finns till men vi lär oss sakta men säkert att betrakta detta med tillförsikt och ro.
Otålighet är ju något som ofta förknippas med ungdomen.
När näst äldste sonen - nu snart 16 - var i 3-4-årsåldern och det var tal om att lära sig cykla utan stödhjul, fällde han en snabb och koncis replik
" JAG TÄNKER INTE CYKLA FÖRRÄN JAG KAN"! och så blev det.
När han var sådär 4-5 år satte han sig en dag på cykeln och trampade iväg.
Nu var han redo och kunde släppa taget och cykla iväg "på egen hand" ...eller "på egen fot" kanske det heter när det gäller cykling...
Dottern har i alla fall kämpat och kämpat - när mamma&pappa ibland mer eller mindre tvingat ut henne - med att lära sig och många törnar har det varit.
När vi sett ännu en jämnårig eller yngre kompis, som lärt sig cykla, komma trampandes har vi blivit ännu mer sporrade att öva. Det återstår idag bara för pappa Socrate att plocka bort stödhandtaget och hoppas att tösen accepterar den nya situationen, som det innebär att "flyga med egna vingar". Vi föräldrar som med barn innan upplevt lyckan i att beskåda "första cykelturen" eller "första simturen" vet ju hur HÄRLIG den är.
Mor & far är fyllda av tillförsikt...mer än dottern...men med ivrig peppning från oss börjar även hon att fatta att hon kan. Snart...snart...
STUDENTEN AVKLARAD
Så var äldste sonens student avklarad.
Festande i dagarna två och trötthet, heshet men stor lycka som efterdyning.
Lite bildbevis presenteras på begäran nedan.
Småländsk studentyra i solens sken.
Ska jag hämta en stödkrage eller...
Traktorer, lastbilar, släpvagnar an masse förde studenterna genom stan
Att åka flak och skråla av lycka efter tre tuffa år...OH WHAT A JOY!
...som sagt ...stora och SMÅ ekipage...
Klassiskt citat från Estetelever "PAX ATT SPELA I G"
Ingen yta i hemmet opyntad!
Inte ett åkeri inom miltals hade lediga lastbilar - ALLA körde studentkortege
HALLEDOSSINGEN DÅ! Vart tog tiden vägen...
(Bilder: Socrate and Kodak)
JAPANER, JAPANER - ÖVERALLT JAPANER!
Visst, japaner an masse...men var är vattnet?
Behövs det verkligen alls något vatten när det är så knökafullt av folk?
Vågmaskinen ger väl folkvåg i stället för vattenvåg?!?
Varenda gång - alltså många gånger om dan - som man startar vågmaskinen,
stryker säkert minst 49 människor med...
...hemlig statlig befolkningsbegränsning???
Och om nån som är mitt i bassängen nu skulle vilja lämna badet - går det överhuvud taget?
...eller om nån känner "att det tränger på" ???
MÅNGA FRÅGOR BLIR DET!
Härom dagen rubbade jag cirklarna för några på jobbet
I fredags gjorde jag ett inhopp som postsorterare på jobbet. Det är ett kommunalhus, med gissningsvis ca 200-300 försändelser om dagen som ska sorteras in i rätt fack för resp. person, förvaltning, avdelning eller bolag. Jag har gjort detta ett antal gånger tidigare men denna gången fanns inte den lilla kom-ihåg-lappen på sin vanliga plats - den med namnen på dem som ska ha dagstidningen.
(Tom&Jerry i ännu en bild som ingen vet varför den hamnat här)
När posten var sorterad och av ytterligare en annan inhoppare distibuerad ut till alla, återgick jag till mitt vanliga värv. Det dröjde dock inte många minuter innan telefonen ringde. "HEJ. VI FICK INGEN TIDNING IDAG!!!", var första meningen som hördes i luren. Jag hade alltså missat att lägga dagstidningen i inte mindre än två avdelningars, som ANNARS ALLTID får tidningen, fack. Det fick bli en liten biltur runt stan, för avlämnande av dessa två så saknade och mycket efterfrågade "morgonblaskor" till dem som så hett längtade efter att få ta del av senaste nytt i omnejden och omvärlden.
Ordningen återställdes alltså ganska snabbt, men dock med ca 1.5 timmes fördröjning, vilket ju alla som har morgontidning och brukar läsa den vid nästan samma tid varje dag, vet är helt katastrofalt för vanemänniskan i oss.
Jag känner samma känsla själv, det fåtal gånger det händer att morgontidningen inte anländer i tid eller inte alls.
Denna lilla anekdot ur verkliga livet belyser att vissa händelser, som egentligen är ganska perifera ur livsviktighetsaspekt, men som är en vana, kan göra oss förvirrade eller i värsta fall ilskna.
Egentligen en bagatell i vår tid, när alla nyheter kablas ut av 1000-tals medier på många olika sätt.
Dock en oerhört viktig detalj i vårt dagliga liv, som man absolut inte får förringa, då många "smånyheter" på det lokala planet, som t.ex. "födda&dödda" och "nästan påkörda katter", är nog så viktiga för oss att få ta del av.
Till nästa gång, som förmodligen inte ligger så långt bort, med tanke på annalkande semestertider, gäller det för Socrate att leta upp kom-ihåg-lappen i förväg, för att undvika att "katastrofen" upprepas.
LÄCKERT EGENTLIGEN
- ATT KALLA NÅT SÅ VIKTIGT I TILLVARON, FÖR "BLASKA" .
(och varför bilderna i detta inlägg är så suddiga har jag ingen aning)
SOCRATE HAR BLIVIT UTMANAD
Och utmaningen som kom från Borthy, gick ut på att greppa första bästa bok och i den bläddra fram sidan 123 och på bloggen återge meningarna 6, 7 och 8.
Sålunda lyder de meningar som jag fann på sidan 123:
"Campbell och Stanley har identifierat sju viktiga faktorer som utgör ett hot mot forskarens möjligheter att avgöra huruvida resultaten är en följd av undersökningen eller beror på externa faktorer. Dessa hot mot den interna validiteten inkluderar: Historik, testning, instrumentering, mognad, regression, mortalitet och interaktiva effekter"
Och vad kan det vara för en bok som innehåller denna, i detta sammanhanget förmodligen oväntade, meningsföljd?
Jo, boken "FORSKNING - en introduktion" av Elisabeth DePoy och
Laura N. Gitlin.
< Zippo, the dancing hippo >Den låg någon meter från mej på köksbordet när jag läste utmaningen och då blev det ju självklart den. Frugan läser näst sista terminen på Hälsohögskolan i Jönköping och är alltså på gång att bli sjuksköterska. Denna bok har använts flitigt senaste veckorna i hennes studier, då hon läser FORSKNINGSMETODIK just nu.
Borthy som utmanade mej, borde väl vara väl förtrogen med detta ämne, då hon sedan ett antal år, är "syrra" även hon
...tror jag.
(...rätta mej, Borthy, om jag har fel!)
...och om jag missuppfattat totalt och borde valt en bok av mer
skönlitterär art - bara säg till så ska det nog gå att ordna oxå...
Jag fortsätter kedjan genom att utmana
Fia , Ulla , Britten & Ninni .
BLIR NOG INGA MER INLÄGG INNAN HELGEN, SÅ HA EN SKÖN HELG!
- hälsar vännen Socrate
Sonen är nästan återställd - HÄRLIGT!
Tänkte bara göra en liten uppdatering om läget så här nästan 8 veckor efter sonens bilolycka.
Den 4 april i år (minst 8 av mina 4 läsare vet om detta) var äldste sonen med om en hemsk bilolycka, då han med en kompis som passagerare i bilen voltade flera varv. Bilen snurrade alltså runt mer än en gång.
Eller om man vill vara lite raljant med språket - gjorde några "saltomortaler".
‹Begreppet saltomortal är bildat av de latinska orden saltus, dans, och mortal, dödlig, och betyder alltså dödsdans eller dans med döden. (Källa:Wikipedia)› (...och nog dansade bilen runt alltid)
(Bild:Wikipedia)
Nu blev resultatet av sonens "dans med döden" endast en dans, för han klarade sig tursamt nog.
Han var verkligen allvarligt skadad och vi var ordentligt oroliga, men han fixade de tre första kritiska dygnen på IVA och återhämtade sig sen med förvånansvärd snabbhet ("...men han är ju ung, så han har ju gott läkekött" , som doktorn sa...) Det har varit en resa med många turer men vad gör väl det, när han överlevde, läker och blir helt återställd...
Idag tar han sig fram med EN (1) krycka och går några meter helt utan - vem trodde det för några veckor sen...
OJ, VAD LYCKLIGA VI ÄR FÖR DET!!!
STORT TACK ALLA SOM HÖRDE AV ER MED TANKAR OCH UPPMUNTRAN!
. . . och om en vecka tar han studenten . . .
(...jaa, vad den cigarrökande ankan gör här är lite osäkert
- han ser väl bara allmänt nöjd ut...medan Ådi som vanligt är helt förryckt)
TISDAGSSMAJL
Fick denna härliga lilla krabat på mailen härom dagen.
Bör glädja fler på webben.
Ännu en husvagnsstory ur verkligheten
Härom sistens vid det nu så omskrivna "husvagnssläppet", utspelade sig följande snudd på obetalbara skådespel.
En av vagnarna som skulle ut var en "koloss" på "6.3 meter + drag" och boogiehjul, alltså dubbla rader hjul.
Detta brukar ge fin stabilitet åt en tung vagn, när den dras efter en bil, i tillåtna 80km/tim, men när man ska baxa fram/bak den för hand, är det allt annat än lätt. Även på ett ganska jämnt loggolv, bestående av 3" tjocka golvplankor kan problem uppstå. Nu var det i detta fallet punka på det s.k. stödhjulet så det var icke alls sammarbetsvilligt.
Icke sa Nicke!
Zigenarsemester Till råga på allt var fästklämman till stödhjulet dålig, så hela draget for i golvet gång efter gång, så fort vi kommit nån meter fram. Nu lyckades vi med gemensamma krafter baxa vagnen nästan ända fram till logdörren och till bilen, men bara nästan - det återstod att backa och ta fram igen ett par gånger för att få vagnen i rät vinkel med dörröppningen, för att inte repa den mot dörrkarmarna. Vi stod tre grabbar framtill och drog, lyfte och drog igen. Våra gemensamma krafter - OCH VI TRE ÄR DE STÖRSTA BIFFARNA I HÄRADET - höll på att sina helt och vi var ganska beroende av de båda kvinnornas hjälp att putta på bak på husvagnen.
Nu blev det plötsligt markant tyngre. Vad hade hänt?
En av killarna ropade bakåt
"VAD GÖR NI - PUTTAR NI INTE PÅ, ELLER?"
Svaret som kom bakifrån vagnen är obetalbart -
-"NEJ - VI TITTAR PÅ KORT!"
Där kämpade vi tre i framändan av vagnen med ett platt stödhjul + kapsejsande drag, med uppbjudande av våra sista krafter -
-OCH SÅ STÅR DE DÄR BAK OCH KOLLAR FOTON!!!
Snacka om tajming! Vi killar kunde ju lätt blivit sura ( en ganska normal reaktion ) i detta desperat kritiska läge men NEJ!
VI BÖRJADE SKRATTA SÅ VI VÄLTE!
KOMISKT VAR DET JU --- ATT KOLLA IN FOTON JUST DÅ BORDE INTE FUNNITS PÅ KARTAN!!!
Finns bara ett ord : UNDERBAR STORY!
Hundar och campare är ganska lika...
Hur menar han Socrate, när han liknar campare med hundar, tro?
Jo, jag gjorde ju en liknelse mellan kosläpp och husvagnssläpp i förra inlägget.
Detta resulterade i en kommentar från Pyrobritt , där jag fick anledning att svara och utveckla lite. Beskrev bl.a. en odyssée som familjen var ute på med sitt eget ägandes husvagnsekipage, på den tiden när Mose gick i kortbyxor, alltså anno dazumal på 1990-talet. (Alltså bara ett par år innan Amonym med familj tillbringade en Ölandsvecka i vår pärla - se kommentarer förra inlägget den 18 maj)
Vi hamnade efter att ha avnjutit "Fallens dag" i Trollhättan, på en gigantisk parkering utanför ett sånt där köpcenterkomplex, nånstans mellan Trollhättan och Uddevalla. Namnet på köpcentret minns jag inte. Men Fallens dag minns jag mycket klart som en mycket trevlig händelse. Ja, HELA familjen minns faktiskt, även om de båda minsta inte var födda på den tiden. Så dem kan vi räkna bort...osså mej förståss, för jag är så glömsk så jag kommer inte ihåg nåt alls nuförtiden. Osså de båda tonåringarna, givetvis, för de har ju bara huvudet fullt av tjejer, musik & dataspel. Det klart, frugan minns väl inget, hon heller, för hon har bara ett enda focus nu och det är skolan, äldste sonens student och näste sons grundent, samt line-dance, promenader och bilköp. Ja, osså kläder och smink förstås, för att inte tala om en fyra-fem inredningsprojekt som hennes tröge make ALDRIG tycks fatta vikten av. MEN ALLA ANDRA I FAMILJEN MINNS DET VÄL!
Nåväl.
Vi placerade ut vagn och bil på strategiskt ställe ...dvs. på en ruta...Nej, två, givetvis, vem får rum med bil&husvagn på EN parkeringsruta? ...som vi bara helt planlöst råkade hamna på. Vi intog en kvällsmacka, borstade tänderna och gick och lade oss. Sov gott till nästa dag. Framåt morgontimmarna kikade jag ut bakom gardinen och vad fick då mitt öga se? Jo, inte mindre än 5-6 eller 7 husvagnar som sällat sig till vårt gäng under småtimmarna. Klart, där vi var, ville ju alla andra vara, så...
Nej men nu kommer jag efter många kringelikrokar till saken. Alltså likheten mellan campare och hundar. Flertalet av de andra vagnarna var uppställda vid belysningsstolpar. Vid tre stycken av stolparna stod, just när jag kikade ut, en man och kastade vatten. PRECIS SOM HUNDARNA GÖR! Alltså inte med ett ben upplyft, men mot en stolpe. Vi män har kanske en egenhet att helst - om omgivningarna bara medger det - kasta vatten mot/vid en stolpe, ett träd eller annat, som ger trygghet och riktning i livet. Undantaget är när vi ska utföra vårt behov vid en parkeringsplats utmed vägen, men då har vi ju ett naturligt riktmärke i att vända oss från vägen och mot - som det oftast är -skogskanten. Man står ju inte och pinkar med näsan vänd mot vägen för inte vill man visa vad man eventuellt har att ståta med, för oskyldiga passerande. De ska ju inte utsättas för ofrivillig "flashning" * .
Övriga likheter mellan campare och hundar lämnar jag med varm hand till andra att klura ut - om det nu överhuvud taget finns några alls...
* "Flashning" är ett försvenskat ord som kommer av det amerikanska "flash", alltså "blotta" . "Flashning" betyder alltså "blottning".
OBS!!! Detta är inte någon "FLASHNING" utan en "MOONING" . Alltså ett helt medvetet uppvisande av de båda stjärthalvorna - ofta genom en bilruta.
Tack för ordet hälsar den numera på heltid jämförande vännen Socrate.
I nästa inlägg ska jag jämföra Raggmunkar med ÖstTimor. Kan knappt bärga mig!
"HUSVAGNSSLÄPP"
Sista tiden har det ju varit utsläpp av kreatur för vår- och sommarbetet. De är ystra och hoppar och skuttar när de bara fattat att de fått komma ut i "friheten" igen. En ganska härlig syn. I eftermiddags var det "husvagnssläpp", dvs. utlämning av husvagnar efter vinterförvaringen. Socrate själv är vicevärd för ett sådant vinterbo i en lada ute på vischan, där även den egna pärlan står. Jag äger alltså inte stället men är den som "har han om et" rent praktiskt.
The pink'n yellow dream
...dock Ej våran!Inte brukar det direkt förekomma några glädjeskutt och ystert stångande och buffande bland husvagnsägarna, men vissa av dem är mycket muntra och ivriga att få hämta ut sitt "andra hem" för vidaretransport till Öland eller annat semesterparadis. Jag kom att jämföra lite när jag såg "kosläppet" på TV härom dagen. Först tvekade kossorna lite när de kom ut i det starka, ovana solljuset men sen hoppade de runt och var oerhört lyckliga.
Det är även husvagnsägarna när det kör hem sitt mobila hem och ser fram mot sommarens fröjder.
(Bild: Google)Ragnar och Lilly - totalt okända för mej - framför vagnen
(Ä inte Socrate och Ragnar lite lika? Jämför bilden på Socrate överst till vänster)
(Bild: SonyEricsson K610i)