Socrate

                                
Hur menar han Socrate, när han liknar campare med hundar, tro?
Jo, jag gjorde ju en liknelse mellan kosläpp och husvagnssläpp i förra inlägget.

Detta resulterade i en kommentar från Pyrobritt  , där jag fick anledning att svara och utveckla lite. Beskrev bl.a. en odyssée som familjen var ute på med sitt eget ägandes husvagnsekipage, på den tiden när Mose gick i kortbyxor, alltså anno dazumal på 1990-talet. (Alltså bara ett par år innan Amonym med familj tillbringade en Ölandsvecka i vår pärla - se kommentarer förra inlägget den 18 maj)
Vi hamnade efter att ha avnjutit "Fallens dag" i Trollhättan, på en gigantisk parkering utanför ett sånt där köpcenterkomplex, nånstans mellan Trollhättan och Uddevalla. Namnet på köpcentret minns jag inte. Men Fallens dag minns jag mycket klart som en mycket trevlig händelse. Ja, HELA familjen minns faktiskt, även om de båda minsta inte var födda på den tiden. Så dem kan vi räkna bort...osså mej förståss, för jag är så glömsk så jag kommer inte ihåg nåt alls nuförtiden. Osså de båda tonåringarna, givetvis, för de har ju bara huvudet fullt av tjejer, musik & dataspel. Det klart, frugan minns väl inget, hon heller, för hon har bara ett enda focus nu och det är skolan, äldste sonens student och näste sons grundent, samt line-dance, promenader och bilköp. Ja, osså kläder och smink förstås, för att inte tala om en fyra-fem inredningsprojekt som hennes tröge make ALDRIG tycks fatta vikten av. MEN ALLA ANDRA I FAMILJEN MINNS DET VÄL!
Nåväl.
Vi placerade ut vagn och bil på strategiskt ställe ...dvs. på en ruta...Nej, två, givetvis, vem får rum med bil&husvagn på EN parkeringsruta? ...som vi bara helt planlöst råkade hamna på.  Vi intog en kvällsmacka, borstade tänderna och gick och lade oss. Sov gott till nästa dag. Framåt morgontimmarna kikade jag ut bakom gardinen och vad fick då mitt öga se? Jo, inte mindre än 5-6 eller 7 husvagnar som sällat sig till vårt gäng under småtimmarna. Klart, där vi var, ville ju alla andra vara, så...
                                      

Nej men nu kommer jag efter många kringelikrokar till saken. Alltså likheten mellan campare och hundar. Flertalet av de andra vagnarna var uppställda vid belysningsstolpar. Vid tre stycken av stolparna stod, just när jag kikade ut, en man och kastade vatten. PRECIS SOM HUNDARNA GÖR! Alltså inte med ett ben upplyft, men mot en stolpe. Vi män har kanske en egenhet att helst - om omgivningarna bara medger det - kasta vatten mot/vid en stolpe, ett träd eller annat, som ger trygghet och riktning i livet. Undantaget är när vi ska utföra vårt behov vid en parkeringsplats utmed vägen, men då har vi ju ett naturligt riktmärke i att vända oss från vägen och mot - som det oftast är -skogskanten. Man står ju inte och pinkar med näsan vänd mot vägen för inte vill man visa vad man eventuellt har att ståta med, för oskyldiga passerande. De ska ju inte utsättas för ofrivillig "flashning" * .

Övriga likheter mellan campare och hundar lämnar jag med varm hand till andra att klura ut - om det nu överhuvud taget finns några alls...

* "Flashning" är ett försvenskat ord som kommer av det amerikanska "flash", alltså "blotta" . "Flashning" betyder alltså "blottning".
                                                                                              
OBS!!! Detta är inte någon "FLASHNING" utan en "MOONING" . Alltså ett helt medvetet uppvisande av de båda stjärthalvorna - ofta genom en bilruta.

Tack för ordet hälsar den numera på heltid jämförande vännen Socrate.
I nästa inlägg ska jag jämföra Raggmunkar med ÖstTimor. Kan knappt bärga mig!