Min pappa - 1.5 år gammal
Min pappa föddes 1932 och hade en barndom som var lite annorlunda många andras. Han och hans tvillingbror hamnade nästan omgående på barnhem och i 8-9-årsåldern i fosterhem. Dock vad jag kunnat förstå ganska kärleksfulla sådana, men med en hel del arbete i bl.a. jordbruket . Han lärde sig att arbeta hårt och som jag tror fick han en god "kristelig" uppfostran. När han var i 14-15-årsåldern jobbade han en hel sommar i bl.a. höskörden och mycket annat hos en släkting och för det fick han en begagnad kavaj, som lön. Tror Du att han var besviken eller? Sover Dolly Parton på rygg eller? Så kunde det gå till "förr i världen" ...och säkert även idag då och då...
Bilden nedan är tagen nån gång kring 1933-1934 och är en av mina absoluta favoritbilder.
Den togs vid sjön Valloxen i Knivsta, mellan Stockholm och Uppsala.
Bilden väcker en del frågor, som jag nog aldrig får svar på, då pappa var alltför ung för att minnas omständigheterna, när den togs.
Vad pekar den lille gossen på? Vad rör sig i hans lilla hjärna? Hur mår han? . . . Vad han pekar på finns svar på i alla fall:
Han hade enligt vad som berättats för honom senare, fått syn på en fågel som simmade i vattnet och därav pekandet.
Bilden ger även associationer till min två år yngre lillebror, då han på foton från barndomen på 1960-talet, är påfallande lik vår far i hans barndom. Detta ligger nog en hel del sanning i, då brorsan alltid liknats mest vid vår pappa, medan jag oftast enligt andra liknat mamma. Yngste brorsan som är 6 år yngre än mig har nog fått "det bästa av två världar", då han har likheter med båda föräldrarna.
Vår barndom var lycklig och kärleksfull. Vi är oerhört tacksamma till våra föräldrar, över att vi fick en så fin uppväxt.
Man hoppas att de egna barnen åtminstone ibland känner sig älskade och lyckliga...
TACK MAMMA och PAPPA! NI ÄR BÄST!
Vilket underbart inlägg fyllt av kärlek och värme och vilken fantastisk bild...jag tänkte också att man undrar vad han tittar på...hela du genomsyras av kärlek till dina barn så jag är säker på att dom känner sig älskade och omhuldade också...ha en fin kväll och tack för att du delade med dig
Tack snälla Britten för dina vänliga ord. Kände mig nästan lite tveksam när jag publicerat, för det kändes nästan lite väl egotrippat.
Pappa hade godkänt först så...
Bilden ligger mig mycket varmt om hjärtat - om det nu skulle undgått dej - men jag har ju fått en liknande uppfattning om dig och de dina i din hembygd, och man ska hålla sitt ursprung högt.
Ha en toppenfin vårdag!
vännen Socrate
Hej min vän !
Jag har härmed utmanat dig... och även om det självklart inte är ett krav... så är det alltid kul och spännande att se resultatet ;-)
Läs mer hos mig: http://filmjolk.blogspot.com/2008/05/tripp-trapp-trull.html
Varma hälsningar från vännen Tierra
Vilket fint inlägg! Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag läste det. Jag tror att dina barn kommer att skriva lika kärleksfullt om dig när de är medelålders (apropå det så har det ju betydelse vilken siffra som står FRAMFÖR nollan...). Fast dina barn kommer ju att kunna berätta om en tokig pappa som går ut i snön i kalsonger och så...:)
Kärlek är härligt!! Ju mer man ge desto mer får man......visst är det fiffigt!
Va fint skrivet!
Och jag tror med säkerhet att dina barn känner sig lyckligt lottade och älskade..ha en skön helg med de dina!
Kram
Vilket fint inlägg. Undrar varför pojkarna blev satta på barnhem? Är det din far eller hans bror som är operasångare? Hur fick han utveckla den talangen?
Jag tror dina barn älskar sin mamma och pappa. Konstigt nog gör de ju det trots att man inte alltid käner sig perfekt eller räcker till. kram
Å va fint du skriver och så fin bild,det är så roligt med gamla foton!
Hoppas du får en härlig vecka!
