Socrate

              Åh vad skönt. Nu är våra båda plommonträd klippta. Alltid lika skönt när det är gjort. En så rofylld känsla att stå där på stegen och klippa och filosofera lite. 
Jag är allt annat än fena på trädbeskärning och klipper lite på trekvart efter lite tips dels från min gode vän, vår prisbelönte stadsträdgårdsmästare, dels min f.d.granne och tillika gode vän, Sven, som verkligen ÄR fena på trädbeskärning. Han klipper lite, backar och kollar in trädets form, klipper lite till & backar...osv tills trädet antagit rätt form (hur nu den är?) Jag klipper och klipper och glömmer nästan alltid att backa för att kolla trädformen men tror ibland att det blir ganska bra ändå (ungefär som när jag ett par tre gånger klippt mej själv med hårtrimmern - jag har varit ganska nöjd medan frugan "tvångs-efter-ansat" mej, för att slippa skämmas allt för mycket). 
 I år fick vi hela 6!!! plommon så kanhända hade jag tuktat alldeles för mycket men det var inget plommonår, säger andra så jag tror givetvis på dem. Hur det blir nästa år, står just nu skrivet i stjärnorna men kan rapporteras om inom 9-10 månader, när nästa års skörd bärgats.  I morgon ska frugan och de båda minsta räfsa ihop de sista kvarvarande löven till den förhoppningsvis bamsestora lövhögen, så att de kan hoppa och begrava sig i den. Det är en av höstens höjdpunkter för de små och inget man tar ifrån dem för allt smör i Småland. Kameran finns förstås i högsta beredskap för höstens fototillfälle med två små huvuden som sticker upp ur lövmassan. HUR KUL SOM HELST!  
                         /nöjde Socrate/