Socrate

"Hav ej förakt för ålderdomen" heter ett gammalt ordspråk. Detta är mycket aktuellt nu idag, i en tid när man helst ska vara max 20år till utseende&stil, oberoende av vilken ålder man egentligen har.
I går träffade jag en "gammal" dam, en god vän, som fyller 85 nästa gång. Hon är inte helt stark längre i kroppen men skallen är det inget fel på. Vad vis och klok hon är! Besitter levnadsvisdom som inger enorm respekt på mig. Jag tänkte att henne skulle man kunna sitta och lyssna på i timtal, när hon berättade om sitt liv.  RESPEKT!
Så när jag träffat henne kom jag att tänka på min gode vän B, som bor ensam några hus bort och sköter sig helt själv . Han lagar mat, tvättar och städar och har senast nu i höst varit uppe på stegen och kollat hängrännorna. Han fyller 95 i december och är helt klar i huvudet och ett under av livsvisdom, nästan 100 som han är. RESPEKT!

Till sist i detta sammanhang kommer oxå min farfar Gustav för tanken . Han blev visserligen "bara" 83 år - rena ynglingen i detta sällskap - men OJ, vad jag såg upp till honom. Jag var lite över 20 när han gick bort och hade alltså haft ganska många år på mig att lära känna honom. Han var en av den gamla strävsamma sortens bonde, med stoora arbetarnävar och jag fick vara med honom ute i skogen, på åkrarna och i lagårn. Oj, vad jag såg upp till honom. Han var en mycket gudfruktig man som varje kväll satt vid köksbordet med bibeln uppslagen för aftonbön. Även detta ingav respekt och i honom har jag en av mina första riktiga förebilder i det att han visade mej vad det innebär att jobba hårt och slita i lantbruket och vara hederlig. Han lyfte aldrig - och nu menar jag ALDRIG - en högaffel på en söndag, om det inte var för att utfordra sina kor eller hästen. Aldrig för att bärga hö! Det fick ordna sig ändå och gjorde det. Söndagen var vilodagen. Idag är en bonde nästan betraktad som konstig om han inte kör hö veckans alla dagar. Och då har man skulltorkar och annat som inte fanns på min farfars tid. Då skulle allt hö häsjas. Traktor hade han så helt primitivt var det inte, men han körde med hästräfsa ända in på 1970-talet. Vilken man!   Iklädd sin storväst, blåbyxor och storstövlar var det bara ett ord som existerade: RESPEKT!
Om mina egna barn får såna förebilder kan jag som förälder känna tillförsikt för deras framtid.

                                              / respektfyllde Socrate /