Tänk om man kunde tömma av sin inre skräp på en tipp...

Jag var på soptippen härom dagen. Många, många bilar på rad, en del med släpkärra full av sopor, andra med kofferten eller kombin "stuffed" med sånt som inte hade något värde för ägaren längre.

Tog bara plats och skulle förpassas bort.

(Och nu menar jag inte soporna i själva tunnan, så kallat hushållsavfall)

Vi skaffar nytt och kastar bort med en takt som vore det vår enda uppgift här på jorden. Jag är själv inget undantag alls! Att få ta en tur till tippen och tömma av lite skräp som samlats på hög och tagit upp värdefull plats, är alltid en så skön känsla - snudd på euforisk. Nu finns det ju plats för nya prylar och nytt att fylla sina utrymmen med.


På hemvägen i bilen slog det mej att det hade ju varit praktiskt om det funnits en "själens soptipp" , där man kunde tömma av "inre skräp" och tankar som belastar. Vad skönt det skulle vara.
Vår vanliga tipp är ju en plats för fysiska, döda ting.

Den tipp som jag tänker mej är av det "virtuella" slaget. Finns alltså bara i tankevärlden och går inte att ta på, bara att känna. Känslan man finge efter ett besök på denna tipp för "osynliga sopor" kunde säkert vara ännu större än efter ett traditionellt soptippsbesök. Nu är det ju inte så att ALLT "SJÄLENS SKRÄP" kunde kastas, en del måste finnas där för att vi ska fungera gentemot andra människor och vår omvärld men allt behöver vi definitivt inte. Det som bara tynger oss i onödan, helt utan anledning, vore skönt att bara kunna kasta bort och aldrig se igen.

Hur många sånger har det skrivits genom århundradena om "nattens demoner", av människor som  i mörkret legat vakna och grubblat i stället för att kunna sova?? Och hur många gånger hade dessa kompositörer kunnat syssla med att sova i stället för att vara vakna och fundera över livets baksidor, om de kunnat besöka "själens soptipp" ?

Skulle varit fiffigt...kanske rent av alldeles för enkelt...

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0