Socrate

Det är lite kul att "komma ut" med att man bloggar. Vilka olika åsikter man får.
"Vad ska det vara bra för?"  "Vem läser sånt?"  " Vad kul!"
 En blogg
Vi pratade om det på jobbet i samband med att en f.d. jobbarkompis & god vän börjat blogga. "Hur hinner man med det?" var en kommentar och den är verkligen befogad, då man ibland måste "ta sig tid" för att blogga. 
                                             En annan blogg
Det finns ju ett visst mått av ansvar i bloggandet, för det ska ju helst tillkomma nya inlägg med hyfsad regelbundenhet och det kan vara svårt om man har det jäktigt. Nu är det ju så att ett visst mått av intresse för att skriva och behov av att uttrycka sig bör ju finnas, annars blir det ju ohållbart. 
                                          En tredje blogg              
Just detta att få uttrycka sig/berätta om ditt&datt i livets villervalla förefaller vara ett stort behov hos många människor, då ju tusentals bloggar numera. Det är ganska kul att surfa bland olika bloggar och kolla in själva språkstilen (både skrivstil=typsnitt & sätt att formulera sig, vilket sannerligen varierar stort), estetiken i själva utseendet på bloggen, alla de miljoner åsikter och tankar som luftas mm mm. Bloggen är enligt mej inte ett utdöende fenomen - snarare ett frodigt växande behov hos många. Oavsett antal läsare.

                                                        /  Socrate "the blogger" /