Dinosaurie
"Pappa, du stoppar alltid ner tröjan i byxorna" . Så sa Ella 4år idag på morgonen till mej när jag höll på att klä på mej. Dagens ungdom vet ju inte hur sådant går till. Vaddå stoppa ner?? Smidigast och ledigast att ha tröjan utanpå. Men vi dinosaurier som växte upp på 60-talet vet inget annat än att stoppa ner tröjan, skjortan eller vad det nu är. Möjligen kan man ha en fleecetröja eller träningströja utanpå. Allt annat ska ner i byxorna...åtminstone oftast när man har långbrallor. På sommaren till shorts är det annat...då har man den obligatoriska T-shirten utanpå. Kan inte svara på varför men det känns helt ok...nja, det beror på vilken typ av shorts. Okey, har man såna där "finshorts" - som jag kallar dem och som frugan gillar men inte jag - kan jag ibland tycka att det ser bäst ut med tröjan istoppad, i alla fall om jag måste ha bälte till, vilket jag måste ibland för att inte tappa brallorna, speciellt om plånboken ligger i bakfickan och tynger. (JAG HAR VÄL ALDRIG SKRIVIT EN SÅ KONSTIG MENING!!!)
Hur som helst kan jag ibland förvåna mej över hur tidigt barn börjar påpeka föräldrarnas klädval. Åtminstone pappas. Nu är ju Ella 5år, tjej och hon och mamma Lotta delar ju detta intresse för kläder, smycken, hårpyssel mm, som jag och de tre sönerna inte nånsin kommit eller kommer att komma i närheten av. Jag har inget minne av att sönerna kommenterat min klädsel så ofta, åtminstone inte innan tonåren, när ju morsan & farsan är de töntigaste personerna i världen. Men bara de egna - polarnas parenteser är helt OK.
Ett märkligt fenomen som jag själv var del av när jag var tonåring.
/ förbryllade Socrate /
Hur som helst kan jag ibland förvåna mej över hur tidigt barn börjar påpeka föräldrarnas klädval. Åtminstone pappas. Nu är ju Ella 5år, tjej och hon och mamma Lotta delar ju detta intresse för kläder, smycken, hårpyssel mm, som jag och de tre sönerna inte nånsin kommit eller kommer att komma i närheten av. Jag har inget minne av att sönerna kommenterat min klädsel så ofta, åtminstone inte innan tonåren, när ju morsan & farsan är de töntigaste personerna i världen. Men bara de egna - polarnas parenteser är helt OK.
Ett märkligt fenomen som jag själv var del av när jag var tonåring.
/ förbryllade Socrate /
Det börjar på "J" ...
DI BANA , DI BANA!!!
Yngste sonen Carl, 6 år, återgav för mej ett referat från en av Stefan&Christer's revyer som han sett dagen innan.
Så här lydde hans berättelse:
"Pappa, vet du, på Stefan&Christer sa de så här - FÖRST ETT SVÄRORD, JAG SÄGER BARA ATT DET BÖRJAR PÅ "J" SÅ DU VET VILKET DET ÄR - OCH SEN "SKIIIT" . DE VA KUL!!! "
Vilka sköna ungar. Han har lärt sig att det är fult att svära men vill gärna antyda vad han hört så en ledtråd måste han ge. Man har i sanning hur kul som helst med barn. Önskar bara att man haft en bandspelare på vid alla otaliga tillfällen som de avlämnat sådana roliga kommentarer.
/ lycklige Socrate /
Yngste sonen Carl, 6 år, återgav för mej ett referat från en av Stefan&Christer's revyer som han sett dagen innan.
Så här lydde hans berättelse:
"Pappa, vet du, på Stefan&Christer sa de så här - FÖRST ETT SVÄRORD, JAG SÄGER BARA ATT DET BÖRJAR PÅ "J" SÅ DU VET VILKET DET ÄR - OCH SEN "SKIIIT" . DE VA KUL!!! "
Vilka sköna ungar. Han har lärt sig att det är fult att svära men vill gärna antyda vad han hört så en ledtråd måste han ge. Man har i sanning hur kul som helst med barn. Önskar bara att man haft en bandspelare på vid alla otaliga tillfällen som de avlämnat sådana roliga kommentarer.
/ lycklige Socrate /
Närmare och närmare...
...fortsättning på följetongen från i går.
Fick ett sms idag från TELENOR. Det bekräftade att mitt mobilnummer (mitt kära gamla, sedan ca ett decennium invanda mobilnummer) kommer att porteras till TRE den 2 juli. Jag är alltså ytterligare ett steg närmare att slippa använda två mobiler med två olika mobilnummer, för att alla som känner mig, dvs. 7 personer, ska kunna nå mig. Nu ska det nog fixa sej...
/ hoppfulle Socrate /
Fick ett sms idag från TELENOR. Det bekräftade att mitt mobilnummer (mitt kära gamla, sedan ca ett decennium invanda mobilnummer) kommer att porteras till TRE den 2 juli. Jag är alltså ytterligare ett steg närmare att slippa använda två mobiler med två olika mobilnummer, för att alla som känner mig, dvs. 7 personer, ska kunna nå mig. Nu ska det nog fixa sej...
/ hoppfulle Socrate /
ÄNTLIGEN!!!
Äntligen har jag lyckats flytta mitt mobilnummer till den nya mobilen - det kära gamla invanda nummer som jag haft i säkert 10 år och som alla mina bekanta har reda på, från Telenor till TRE. Detta tog ca 8-10 telefonsamtal (med Telenor's kundtjänst som ofta har telefonkö med över 100 väntande), otaliga mail, samt ett antal vanliga brev - ja, ni vet dom där som man skickade förr i världen med nåt som numera inte finns (eller åtminstone inte vill göra det de har som huvudnäring???) och som levererades i en sån där liten låda av trä, plast eller plåt. Ibland bodde de man skulle skicka till på en gata som hette "box" och ofta med ett minst tresiffrigt gatunummer. Den där boxgatan måste vara väldigt lång. Åter nu till telefonhistorien!
Att ringa ett telefonbolag innebär att man måste förbereda sig noggrannt. Om det nu, vilket jag själv flertalet gånger erfarit senaste året, är över 100 personer före en i telefonkön, måste man ju se till att ha 1. Gott om tid. 2. En bra bok att läsa under tiden man väntar (vilket ofta kan vara upp till en halvtimme). 3. Lite fika så att man inte svälter under tiden. 4. Mobiltelefonen inställd på "Högtalare på", så att man slipper att sitta med luren mot örat så länge för då får man svamp, blir svett om örat och alldeles "rödörad" , av vilket det sistnämnda inte är en sjukdom men ett utseendetillstånd som lätt kan förväxlas med Rosfeber eller någon annan mer eländig infektionssjukdom. Jodå, jag har stiftat bekantskap med Rosfeber vid två tillfällen med "elefantöra" som resultat samt 10 dagars intensiv penicillinkur. Tacka tusan att man inte vill ha symtom som kan ge minsta tecken på den sjukan.
Jodå, jag har väntat, längtat och trängtat i många timmar totalt och när jag sedan äntligen kommit fram har jag vid fem (5!) olika tillfällen fått fem (5!) helt från varandra skilda besked som motsagt varandra helt! Är det konstigt att man tappar tron på mobiljättarna? Jag vill bara antyda att jag i drygt ett år även fightats med ovan nämnda mobiljätte, från vilken jag ville flytta ("portera") mitt hederliga nummer, om en dubbelfakturering på 540:- och efter en massa brev, åtskilliga mail, oräkneliga telefonsamtal och HOT OM ATT KONTAKTA "PLUS" i Svt, fått återbetalt beloppet för 1.5 vecka sedan. Den historien tar dock alldeles för stort utrymme för att omtalas mer i detta inlägg. Kommer dock säkert att dra den någon gång i framtiden.
Själva telefoni'n har dock funkat oklanderligt så allt har inte varit nattsvart - men "trött blir man" .
PS. Bör kanske nämna att numret ännu ej flyttats över ("porterats") men att jag muntligen fått löftet att det ska ske om ca en vecka. Nu var ju detta bara ett besked från en på kundtjänsten hos den ene mobiljätten, så snart kommer det väl en kontraorder från en annan kundtjänsttjänsteman hos den andre mobiljätten???
DEN SOM LEVER FÅR SE!
/ resignerade Socrate /
Att ringa ett telefonbolag innebär att man måste förbereda sig noggrannt. Om det nu, vilket jag själv flertalet gånger erfarit senaste året, är över 100 personer före en i telefonkön, måste man ju se till att ha 1. Gott om tid. 2. En bra bok att läsa under tiden man väntar (vilket ofta kan vara upp till en halvtimme). 3. Lite fika så att man inte svälter under tiden. 4. Mobiltelefonen inställd på "Högtalare på", så att man slipper att sitta med luren mot örat så länge för då får man svamp, blir svett om örat och alldeles "rödörad" , av vilket det sistnämnda inte är en sjukdom men ett utseendetillstånd som lätt kan förväxlas med Rosfeber eller någon annan mer eländig infektionssjukdom. Jodå, jag har stiftat bekantskap med Rosfeber vid två tillfällen med "elefantöra" som resultat samt 10 dagars intensiv penicillinkur. Tacka tusan att man inte vill ha symtom som kan ge minsta tecken på den sjukan.
Jodå, jag har väntat, längtat och trängtat i många timmar totalt och när jag sedan äntligen kommit fram har jag vid fem (5!) olika tillfällen fått fem (5!) helt från varandra skilda besked som motsagt varandra helt! Är det konstigt att man tappar tron på mobiljättarna? Jag vill bara antyda att jag i drygt ett år även fightats med ovan nämnda mobiljätte, från vilken jag ville flytta ("portera") mitt hederliga nummer, om en dubbelfakturering på 540:- och efter en massa brev, åtskilliga mail, oräkneliga telefonsamtal och HOT OM ATT KONTAKTA "PLUS" i Svt, fått återbetalt beloppet för 1.5 vecka sedan. Den historien tar dock alldeles för stort utrymme för att omtalas mer i detta inlägg. Kommer dock säkert att dra den någon gång i framtiden.
Själva telefoni'n har dock funkat oklanderligt så allt har inte varit nattsvart - men "trött blir man" .
PS. Bör kanske nämna att numret ännu ej flyttats över ("porterats") men att jag muntligen fått löftet att det ska ske om ca en vecka. Nu var ju detta bara ett besked från en på kundtjänsten hos den ene mobiljätten, så snart kommer det väl en kontraorder från en annan kundtjänsttjänsteman hos den andre mobiljätten???
DEN SOM LEVER FÅR SE!
/ resignerade Socrate /
Långsamt leder också någonstans
Jag sjunger långsamhetens lov. Jag, Bodil Jönsson och Lisa Nilsson, och säkert många med oss, gör det.
Bodil har skrivit flera böcker på temat "Tid" och hur vi förhåller oss till den. Lisa har skrivit låten "Långsamt leder också någonstans", som dessutom har en mycket skön melodi. Själv är jag själva långsamheten personifierad.
Att "skynda långsamt" är ett bra uttryck. Stanna upp och lyssna till musik, filosofera, läsa en god bok. HÄRLIGT!!
Egentligen precis vad som helst vinner på att göras lagom fort, eller lagom långsamt (välj själv vilket som känns bäst att säga).
Själv har jag knappt aldrig gjort något snabbt (nja, frugan kanske nån gång tyckt att det ....NÄ, det lämnar vi därhän)
Har haft jobb med ackordslön men tjänade aldrig så mycket pga min slöa arbetstakt. Har ofta fått kommentaren "blir du aldrig klar?", när jag gjort något som kunnat iakttas av andra, t ex målat huset, byggt altan mm. När de flesta tapetserar om ett rum på max en dag, tar det ALLTID minst två-tre för mej. Jag har alltid hyllat tesen "om något är värt att göras, är det värt att göras bra" och då finns bara ett alternativ för mej - i lagom tempo.
Vår stressade värld erbjuder bara mer och mer jäkt och större och större krav på själva människan, som egentligen inte alls är bättre rustad för detta än för 10 000 år sen när hon bodde i grottor och jagade mammutar. Neandertalare är vi och förblir i många hänseenden.
Vi hade egentligen behövt ett magiskt piller som gav oss en "rejält förhöjd stresströskel", med tanke på dagens tempo.
SÅ - LÅNGSAMT LEDER OCKSÅ NÅGONSTANS!
Bodil har skrivit flera böcker på temat "Tid" och hur vi förhåller oss till den. Lisa har skrivit låten "Långsamt leder också någonstans", som dessutom har en mycket skön melodi. Själv är jag själva långsamheten personifierad.
Att "skynda långsamt" är ett bra uttryck. Stanna upp och lyssna till musik, filosofera, läsa en god bok. HÄRLIGT!!
Egentligen precis vad som helst vinner på att göras lagom fort, eller lagom långsamt (välj själv vilket som känns bäst att säga).
Själv har jag knappt aldrig gjort något snabbt (nja, frugan kanske nån gång tyckt att det ....NÄ, det lämnar vi därhän)
Har haft jobb med ackordslön men tjänade aldrig så mycket pga min slöa arbetstakt. Har ofta fått kommentaren "blir du aldrig klar?", när jag gjort något som kunnat iakttas av andra, t ex målat huset, byggt altan mm. När de flesta tapetserar om ett rum på max en dag, tar det ALLTID minst två-tre för mej. Jag har alltid hyllat tesen "om något är värt att göras, är det värt att göras bra" och då finns bara ett alternativ för mej - i lagom tempo.
Vår stressade värld erbjuder bara mer och mer jäkt och större och större krav på själva människan, som egentligen inte alls är bättre rustad för detta än för 10 000 år sen när hon bodde i grottor och jagade mammutar. Neandertalare är vi och förblir i många hänseenden.
Vi hade egentligen behövt ett magiskt piller som gav oss en "rejält förhöjd stresströskel", med tanke på dagens tempo.
SÅ - LÅNGSAMT LEDER OCKSÅ NÅGONSTANS!
...så det kan bli...
Eftersom min blogg är annonsfinansierad finns det alltid några annonser i form av länkar på den. Företagen som finns bakom länkarna betalar en viss liten summa för varje besök via min blogg. Tyvärr inte till mej men till ägarna av www.blogg.se. Nu kan man även anpassa det så att det är länkar som man har en relation till, intressemässigt, profilmässigt mm och idag spelade denna funktion mig ett kul spratt. När jag öppnade bloggens startsida fanns länken för "Trädfällriktaren STALPEN" på min sida. En länk till Gränsfors smide i Gnarp AB. Jag citerar deras hemsida :
"Stalpen är en mekanisk trädfällare som får ett träd att falla i önskad riktning, även mot trädets naturliga fallriktning" ...och jag som inte ens hade en aning om "Stalpens" blotta existens.
Jag har visserligen för många år sedan både hållit i och kapat ved med en motorsåg men aldrig fällt något träd (vad jag kan minnas). Mycket tveksamt om jag någonsin kommer att göra det heller. Hur kunde då denna länk hamna på min blogg? Ett lyckat spratt, spelat av slumpmässig humor i alla fall.
"Stalpen är en mekanisk trädfällare som får ett träd att falla i önskad riktning, även mot trädets naturliga fallriktning" ...och jag som inte ens hade en aning om "Stalpens" blotta existens.
Jag har visserligen för många år sedan både hållit i och kapat ved med en motorsåg men aldrig fällt något träd (vad jag kan minnas). Mycket tveksamt om jag någonsin kommer att göra det heller. Hur kunde då denna länk hamna på min blogg? Ett lyckat spratt, spelat av slumpmässig humor i alla fall.
Visionär & realist
Barn - åtminstone vissa av dem - har en sån fantasi och inlevelseförmåga.De kan se en diamant eller ädelsten i en helt vanlig gråsten eller en smaragd i en kotte. Sexårige sonen Carl kan se en häftig maskin i några glasspinnar och ett gummiband. HÄFTIGT! Var någonstans under livet försvinner denna egenskap och ersätts av den mer stelt vuxna realismen? I vissa fall stannar den dock kvar och dessa månniskor kallas ofta visionärer. De ser möjligheter i sånt som andra bara ser som ett berg av omöjlighet. Den senare egenskapen kallas oftast just realism, men är för visionären endast en broms för utveckling och framgång.
Bästa resultatet uppnås dock som regel när en mix av dessa båda egenskaper blandas. En visionär och en realist gör något tillsammans och då hamnar man "någonstans i trädtopparna i stället för bland molnen", som det så talande heter. För att återvända till barnen så har de ju en mycket stark tro på att "pappa kan allt" under de första åren av uppväxten. En tro som grusas någon gång kanske i 10-årsåldern, när det uppdagas att pappa inte alls kan laga allt med tejp eller kan skruva ihop allt med sin sladdlösa borrskruvare. Tragiskt. Vilket häpet uppvaknande!
Barn springer ibland så fort att de inte kan ta en sväng utan "sladdar sig bredsides" som rallybilar.
Jag tänkte på detta härom sistens när jag pga ichias besökte sjukgymnasten. På detta ställe som kallas "Rehab", behandlas även gamla som behöver få igång sin rörlighet. När jag kom dit var en man i 65-årsåldern just på väg in framför mej. Han hade sällskap av en assistent, som gick bredvid så han kunde stödja sig på henne, samtidigt som han med käppen i andra handen tog ett steg per ca 10 sekunder. Vilken mödosam promenad.
Jämförelsen med det springande barnet blev mycket levande. Att vara realist och inse att det kommer dagar när man inte har samma rörlighet och kanske sämre tankeförmåga är säkert mycket viktigt, åtminstone när man lämnat ungdomsåren bakom sig.
Förhoppningsvis är det en himla massa år dit, men vem vet...
/ realistiske Socrate /
ÅTER I VERKLIGHETEN
Så var man åter i verkligheten.
Nyss gågna vår har varit ganska skön för mej, då jag mått ovanligt bra i ovanligt långa perioder. Detta pga mer kortisonintag än vare sig vanligt eller tillrådligt, men ovanligt långa och friska, sköna veckor har det varit. För 14 dagar sedan avslutade jag sista kortisonkuren (tog dock en icke tillåten engångsdos följande helg pga förelsedagsfirande, utflykt med jobbet mm, som gav "respit" några dagar ) Härliga dagar. Nu är man alltså "åter i verkligheten", den verklighet som innehåller en hel del frustration över allt man borde göra men inte fixar, pga sjukdomen ( se Socrate 07.05.22 ). Hus och hem ska skötas om och underhållas, men i regel NEJ! Familjeliv med bad och natur då? NEJ! Åka bort med familjen på semesterresa? Nja, beror på. Helst inte om man själv får bestämma, men ... man måste ju ställa upp. Man trivs bäst med att vara i svalkan på jobbet eller att tillbringa tiden i garaget, min oas i varma tider. Där kan man snickra, läsa, sova, meka och pyssla. Och en underbar svalka erbjuds som regel.
Varför skriver man då om detta tråkiga, "bååringa" ämne? Ja, det är väl för att få skriva av sej lite. Känns bra!
MEN! Jag räknade nyss upp några saker som jag inte kan göra eller tvekar rejält inför, men jag kan göra tusentals saker, så riktigt så kass är mitt liv alls inte! Nädå, jag har många glädjeämnen i livet och en härlig familj ! Jag är faktiskt mycket tacksam för allt fint som livet ändå innehåller och jag är varken sängliggande eller rullstolsbunden och kan både höra och se och känna dofter och smaker (som regel ganska praktiskt, även om undantag finns) och känna.
"DET FINNS ALLTID NÅGON SOM HAR DET VÄRRE!" / tacksamme Socrate /
VAD STYR VÅR MUSIKSMAK?
Per Gessle's musik har jag aldrig gillat men om Tomas Ledin skrivit samma låtar hade de säkert "fallit mej på tungan" (eller på "örat" kanske passar bättre) - hur kommer det sig? Måste väl bl a. vara något med rösten som tilltalar vissa men inte andra? Jag vet med säkerhet att raspiga, skrovliga och inte alls vad man kallar "rena" röster alltid går hem hos mej. Tom Waits, Van Morrison och Michael McDonald tillhör favoriterna. Ingen skugga över Per Gessle dock, han måste ju vara jätteduktig att skriva sköna låtar eftersom hans skivor alltid blir succéer och veritabla storsäljare. Hans musik har ju gjort honom till mångmiljonär, så framgångsrik är han - ingen tvekan om det (...och detta trots taskiga betyg i gymnasiet enligt honom själv...)
Varför har jag då svårt för Gessles musik när jag alltid gillat Ledins? Det skulle vara häftigt att få en förklaring till varför man gillar den musik som man gillar. Vad styr att mina söner formligen slukar allt som RedHotChiliPeppers gör, medan jag aldrig - förutom något undantag - fastnat för något av deras alster? Min pappa är operaälskare men inte jag. Varför gillade brorsan Europe när jag hellre lyssnade på EarthWind&Fire? Varför? En frågeställning som jag säkert delar med många?
Jag tycker själv att jag är en allätare med favoriter inom de flesta musikinriktningarna (förutom punk), men att lyssna till vad som helst och därtill njuta av det, är för mej inte möjligt ...och det gäller nog de flesta.
Kan du förklara detta - hör av dej!
/ frågvise Socrate /
Varför har jag då svårt för Gessles musik när jag alltid gillat Ledins? Det skulle vara häftigt att få en förklaring till varför man gillar den musik som man gillar. Vad styr att mina söner formligen slukar allt som RedHotChiliPeppers gör, medan jag aldrig - förutom något undantag - fastnat för något av deras alster? Min pappa är operaälskare men inte jag. Varför gillade brorsan Europe när jag hellre lyssnade på EarthWind&Fire? Varför? En frågeställning som jag säkert delar med många?
Jag tycker själv att jag är en allätare med favoriter inom de flesta musikinriktningarna (förutom punk), men att lyssna till vad som helst och därtill njuta av det, är för mej inte möjligt ...och det gäller nog de flesta.
Kan du förklara detta - hör av dej!
/ frågvise Socrate /
Den som planterar ett träd...
I går planterade jag ett träd och en buske i trädgården. En hängsälg och en kornell. Hängsälgen är ett pil-liknande träd, med hängande grenar och Kornellen en buske med omväxlande gröna och röda blad, beroende på årstid.
En klok man (-säkert kines?) sa en gång att "den som planterar ett träd har inte levat förgäves" och det ger ju en skön känsla att ha det i bakhuvudet idag. En av människans grundläggande sysslor, som hon hållt på med sedan urminnes tider är att så, plantera, sätta växter. Det ger en skön känsla av framtidstro och hopp om en bra morgondag. Att med tillförsikt se fram emot tillväxt och att det man planerat först och främst slår rot och överlever, är en känsla som stärker och ger just framtidstro.
Nu väntar vi i vår familj - speciellt Carl och Ludvig, som hjälpte till med grävandet - fram emot många års glädje av att betrakta och njuta av dessa vackra växters uppenbarelse i vår trädgård. HÄRLIGT!
En klok man (-säkert kines?) sa en gång att "den som planterar ett träd har inte levat förgäves" och det ger ju en skön känsla att ha det i bakhuvudet idag. En av människans grundläggande sysslor, som hon hållt på med sedan urminnes tider är att så, plantera, sätta växter. Det ger en skön känsla av framtidstro och hopp om en bra morgondag. Att med tillförsikt se fram emot tillväxt och att det man planerat först och främst slår rot och överlever, är en känsla som stärker och ger just framtidstro.
Nu väntar vi i vår familj - speciellt Carl och Ludvig, som hjälpte till med grävandet - fram emot många års glädje av att betrakta och njuta av dessa vackra växters uppenbarelse i vår trädgård. HÄRLIGT!
Mmmmmm va gott de va!!!
Fick världens kärleksförklaring idag på morgonen av 4-åriga dottern.
Hon satte sig i mitt knä och gav mej en sån bamsekram så jag nästan tappade andan...nästan.
Senare när vi kom till dagis fick jag samma sak kompletterat med några rejäla pussar.
Det finns inte mycket som kan övertrumfa sånt. VILKEN GO START PÅ DAGEN !!!
Hon satte sig i mitt knä och gav mej en sån bamsekram så jag nästan tappade andan...nästan.
Senare när vi kom till dagis fick jag samma sak kompletterat med några rejäla pussar.
Det finns inte mycket som kan övertrumfa sånt. VILKEN GO START PÅ DAGEN !!!
VILKEN HÄRLIG DAG
Vi var på vår årliga utflyktsdag med jobbet i går. En härlig dag med skön samvaro och trevliga utflyktsmål. Alla var på gott humör och stämningen uppsluppen. Att få tillbringa en dag tillsammans med annat än jobbet är mycket väl investerade pengar för arbetsgivaren, då det stärker gemenskapen och gör att alla trivs och mår bra. Bra väder gjorde ju inte saken sämre. Friskvård i allra högsta grad. Nästa år är det en annan avdelning som ordnar resan som alltid är hemlig, vilket ger en extra knorr åt arrangemanget. Spekulationerna startar ett par veckor i förväg och pågår ända fram tills man avrest och första etappen klarats av. Brukar bli toppen varje år.
Att man möttes av fyra sköna barn när man kom hem var en extra bonus på dagen. De båda minsta har - som alla barn i 4-6-årsåldern ett osvikligt sätt att glädja en med sina glada "HEJ PAPPA!!" när man öppnar dörren. De båda tonåringarna hälsar på ett något mer avmätt sätt men inte är det mindre glädjande för det. SÅNT GÖR LIVET SKÖNT OCH HÄRLIGT ATT LEVA!!!
NOG HAR MAN ENORMT MYCKET ATT VARA TACKSAM ÖVER!
Att man möttes av fyra sköna barn när man kom hem var en extra bonus på dagen. De båda minsta har - som alla barn i 4-6-årsåldern ett osvikligt sätt att glädja en med sina glada "HEJ PAPPA!!" när man öppnar dörren. De båda tonåringarna hälsar på ett något mer avmätt sätt men inte är det mindre glädjande för det. SÅNT GÖR LIVET SKÖNT OCH HÄRLIGT ATT LEVA!!!
NOG HAR MAN ENORMT MYCKET ATT VARA TACKSAM ÖVER!
PROBLEMET ÄR INTE INVANDRAREN UTAN SVENSKEN !
Den här och där heta - och just nu mycket aktuella - debatten angående skolavslutning i kyrkan eller ej är en riktig storm i ett vattenglas. Ungefär som "negerbolls-problematiken" . Om man frågar 1000 invandrare om de har stora problem med att fira skolavslutningen i svenska kyrkan är jag ganska säker på att ca 998 av dem svarar "NEJ" . Detsamma tror jag gäller bakverket, som hetat negerboll sedan sin födelse för sisådär 50 år sedan. Och det handlar inte om att man tänker "niggersvin" varje gång man säger ordet negerboll.
Problemet sitter hos inskränkta svenskar som tycker att det är kul att fabricera problem eller förstora upp sånt som egentligen är petitesser. Jag tror att problemet sitter i deras egen motvilja till att vistas i en kyrka eller sjunga psalmer. Det handlar inte alls om "att visa respekt" .
Jag är den förste att respektera att vi människor har olika åsikt om saker och ting och i synnerhet om tro. Men de invandrare som jag känner har en mycket öppen attityd till vårt svenska samhälle och vill delta i de flesta av de företeelser som sker. Frågan är i stället "släpper vi in dem" ? Jag tänker mig dessutom att jag själv flyttade till ett fjärran land. Inte kunde eller skulle jag kräva att man ändrade sitt sätt att fira skolavslutningen, bara för att det skulle vara som jag vill !!! Det är väl respekt att låta folk göra som de brukar.
Det vore nog ganska främmande för de flesta människor att "komma och klampa på" och försöka ändra på folks vanor & traditioner i ett annat land (så länge de inte är skadliga för kropp & själ) .
Är det inte ganska nojigt att inte kunna tänka sig att sjunga "Den blomstertid..." som gjorts i decennier? Vi skippar fler och fler traditioner som det är och tappar snart fotfästet om vi inte har lite stabilitet att klamra oss fast vid.
Traditioner är viktiga för vår identitet och vår samhörighet - låt dem vara och focusera på viktigare saker!
Den som tycker olika - kommentera gärna detta inlägg.
TACK FÖR ORDET !! säger
// debatt-Socrate //
Problemet sitter hos inskränkta svenskar som tycker att det är kul att fabricera problem eller förstora upp sånt som egentligen är petitesser. Jag tror att problemet sitter i deras egen motvilja till att vistas i en kyrka eller sjunga psalmer. Det handlar inte alls om "att visa respekt" .
Jag är den förste att respektera att vi människor har olika åsikt om saker och ting och i synnerhet om tro. Men de invandrare som jag känner har en mycket öppen attityd till vårt svenska samhälle och vill delta i de flesta av de företeelser som sker. Frågan är i stället "släpper vi in dem" ? Jag tänker mig dessutom att jag själv flyttade till ett fjärran land. Inte kunde eller skulle jag kräva att man ändrade sitt sätt att fira skolavslutningen, bara för att det skulle vara som jag vill !!! Det är väl respekt att låta folk göra som de brukar.
Det vore nog ganska främmande för de flesta människor att "komma och klampa på" och försöka ändra på folks vanor & traditioner i ett annat land (så länge de inte är skadliga för kropp & själ) .
Är det inte ganska nojigt att inte kunna tänka sig att sjunga "Den blomstertid..." som gjorts i decennier? Vi skippar fler och fler traditioner som det är och tappar snart fotfästet om vi inte har lite stabilitet att klamra oss fast vid.
Traditioner är viktiga för vår identitet och vår samhörighet - låt dem vara och focusera på viktigare saker!
Den som tycker olika - kommentera gärna detta inlägg.
TACK FÖR ORDET !! säger
// debatt-Socrate //
"Blygsamhet är en dygd, men man kommer längre utan den"
Idag delar jag med mig av några av mina favoritordspråk,
som "säger mer än tusen ord" . Slit dem med hälsan:
*Ett barn är en ängel, vars vingar förtvinar i takt med att benen växer <Franskt ordspråk>
*Hellre ett rum fyllt av böcker än en pung full med pengar < Engelskt ordspråk >
*Bästa medlet mot dryckenskap är att nykter betrakta en drucken < Kinesiskt ordspråk >
*Hellre dricka vatten i glädje än mjöd i sorg < Ryskt ordspråk >
*I drömmen är du kung, men dagen kommer med den gamla fattigdomen < Indiskt ordspråk >
*Den som inte gör dumheter som ung, han gör dem som gammal < Svenskt ordspråk >
*När dåren inte lyckas bleka elfenben, försöker han svärta ebenholts < Etiopiskt ordspråk >
som "säger mer än tusen ord" . Slit dem med hälsan:
*Ett barn är en ängel, vars vingar förtvinar i takt med att benen växer <Franskt ordspråk>
*Hellre ett rum fyllt av böcker än en pung full med pengar < Engelskt ordspråk >
*Bästa medlet mot dryckenskap är att nykter betrakta en drucken < Kinesiskt ordspråk >
*Hellre dricka vatten i glädje än mjöd i sorg < Ryskt ordspråk >
*I drömmen är du kung, men dagen kommer med den gamla fattigdomen < Indiskt ordspråk >
*Den som inte gör dumheter som ung, han gör dem som gammal < Svenskt ordspråk >
*När dåren inte lyckas bleka elfenben, försöker han svärta ebenholts < Etiopiskt ordspråk >
