ÅTER I VERKLIGHETEN
Så var man åter i verkligheten.
Nyss gågna vår har varit ganska skön för mej, då jag mått ovanligt bra i ovanligt långa perioder. Detta pga mer kortisonintag än vare sig vanligt eller tillrådligt, men ovanligt långa och friska, sköna veckor har det varit. För 14 dagar sedan avslutade jag sista kortisonkuren (tog dock en icke tillåten engångsdos följande helg pga förelsedagsfirande, utflykt med jobbet mm, som gav "respit" några dagar ) Härliga dagar. Nu är man alltså "åter i verkligheten", den verklighet som innehåller en hel del frustration över allt man borde göra men inte fixar, pga sjukdomen ( se Socrate 07.05.22 ). Hus och hem ska skötas om och underhållas, men i regel NEJ! Familjeliv med bad och natur då? NEJ! Åka bort med familjen på semesterresa? Nja, beror på. Helst inte om man själv får bestämma, men ... man måste ju ställa upp. Man trivs bäst med att vara i svalkan på jobbet eller att tillbringa tiden i garaget, min oas i varma tider. Där kan man snickra, läsa, sova, meka och pyssla. Och en underbar svalka erbjuds som regel.
Varför skriver man då om detta tråkiga, "bååringa" ämne? Ja, det är väl för att få skriva av sej lite. Känns bra!
MEN! Jag räknade nyss upp några saker som jag inte kan göra eller tvekar rejält inför, men jag kan göra tusentals saker, så riktigt så kass är mitt liv alls inte! Nädå, jag har många glädjeämnen i livet och en härlig familj ! Jag är faktiskt mycket tacksam för allt fint som livet ändå innehåller och jag är varken sängliggande eller rullstolsbunden och kan både höra och se och känna dofter och smaker (som regel ganska praktiskt, även om undantag finns) och känna.
"DET FINNS ALLTID NÅGON SOM HAR DET VÄRRE!" / tacksamme Socrate /
