Gott Nytt 2008
Nu lägger Socrate ned bloggpennan för 2007 och säger
"VI SES OM ETT ÅR"!
Vill dock sända en speciell hälsning till mina nyvunna vänner på bloggen
Till vännen Amonym säger jag "Tack för Din blogg = kontakthållaren"
Och till nygamle vännen Konrad : "Vad kul att mötas igen efter nästan 40 år"
Sist en speciell extratanke till vännen Tierra
- "LET'S MAKE IT THROUGH 2008 AND SUPPORT EACH OTHER"
HAPY NJO JER önskar vännen Socrate
161000 släktingar
Jag är med i världens största släkt. Ja, den allra, allra största är vi väl alla med i, nämligen människosläktet som enligt många härstammar från Adam&Eva. Men den där släkten jag tillhör heter LÅNGARYDSSLÄKTEN och är världens största framforskade släkt med senaste - härom veckan - noteringen 161000 medlemmar. Lite häftigt är det utan att man för den skull känner alla i "släkten". Och inte går man och är kaxig över detta faktum, för det finns säkert flera ännu större släkter, men detta är den nu största framforskade.
Klicka på bilden... 
Långarydssläkten härstammar från en ort i Halland som heter just Långaryd och varifrån min mamma närstintill kommer. Hon är född och uppväxt ca en mil därifrån. Stamfadern som släkten har sitt frö ifrån hette Anders Jönsson och levde 1662-1716. Hans fru Ingrid Nilsdotter föddes 1676 och avled 1753. Deras ättlingar i många led finns spridda över hela jordklotet och i senaste utgåvan på 4 band, med släktens alla medlemmar omnämnda med namn, yrke, bostadsort och "ankod" . Vet inte om det kallas så, men det är en bokstavskod med stora och små bokstäver, som visar hur man härstammar från släktens första person, Knepigt värre när man inte satt sig in i systemet så väl ännu. Måste ta tag i detta nån gång. Det kan hur som helst se ut så här : CAA Aa, vilket betyder sonsons sonsons dotter till stamfadern.
"Vi" har även två rekord i Guinnessrekordbok, dels som "världens största kartlagda släkt" och dels för "världens största släktmöte", som hölls i och kring Långaryds kyrka 1991 och hade ca 2500 deltagare.
Kända personer som även finns i släkten är bl a. Tåström, Magnus "Barbados" Carlsson, Titiyo, Johan Mjällby, "Chippen" och Glenn Hysén, bara för att nämna några i raden. Nu är ju förhållandet sådant att jag vet vem de är men de vet ALLS ICKE vem jag är...
DOCK - en gång för kanske 12-13 år sedan i Ystad, råkade jag stå bakom en man i bankomatkön. Han gjorde sitt bankärende och tappade sedan bankkort på marken, varpå jag - lilla jag - tog upp det och lämnade det till honom.
Han tackade så mycket och försvann bort i fjärran ("...och aldrig korsades deras vägar igen...") .
DET VAR TÅSTRÖM! MIN SLÄKTING!
AMAZING AMANDA, GAMEBOY ADVANCE (vikbart) o dyl
Dottern - "prinsessan" som hennes pappa helt oväntat kallar henne - fick en "AMAZING AMANDADOCKA" i julklapp. Vilken fullträff. De lever sina liv tillsammans nu - nästan. Amanda kan prata, äta, fisa högljutt, kissa, säga till om hon är trött och vill sova mm mm. Svarar även på tilltal så att primitiv, men dock, konversation kan ske. Om Amanda säger "jag är sömnig och vill sova, nu säger jag klockslag från 12-1 och vill att du ska klämma på min vänsterhand när du vill att jag ska vakna" gäller det att tänka efter så att hon inte somnar in och sover längre än man vill. Surt om hon sover för länge och inte kan väckas innan utsatt tid, om man nu är leksugen innan detta.
Hon blinkar så verklighetstroget och har ett mjukt och naturligt skinn. Olika tillbehör som spaghetti, pizza mm gör att hon kan få det hon är sugen på när det är matdags. Det gäller att ge henne det hon önskar bara annars protesterar hon. Hon frågar även "sa du pizza nu?" ibland när det vankas mat. Alltså inte bara pedagogik mamma-barn utan även det omvända.
....dessutom och HIPP HURRA kostade hon bara en bråkdel av vad hon egentligen ska göra i handeln, tack vare att Ica MAXI i Vetlanda nyöppnade efter renovering strax innan jul. 499:- i stället för de 1300:- som gäller egentligen.
Sa jag att familjen bor i Småland? Vi är dessutom ursmålänningar.
Yngste sonen har haft drömjulen, då han fick både önskeklappen GameBoy Advance ( vikbart ) och ett set med två radiostyrda helikoptrar som är helkul. Svägerskans familj har tampats med magsjuka sen i söndags och alla utom en av 6 har legat däckade (=karantän) . INTE VI! Tack o lov för det. Minns jular med magsjuka, mässling och annat otyg, men sånt ingår ju även det i ett normalt människoliv. Resten av familjen är alla tillfreds.
Summan av julen för oss är alltså HELBRA & KLART GODKÄNT!!!
Mannen, quinnan & tomten
GOD FORTSÄTTNING PÅ JULEN !!!
Här kommer en liten finstämd julsaga. Kanske en repris för vissa men helt OK tycker jag.
JULSAGA
Det var en gång en perfekt man och en perfekt kvinna. De träffades och eftersom deras förhållande var perfekt gifte de sig. Bröllopet var perfekt och deras liv som gift par var också helt perfekt. En julafton när det snöade mycket åkte det perfekta paret bil på en slingrande väg och plötsligt såg de någon vid sidan om vägen som verkade ha fått punktering. Det var jultomten med säcken full av klappar. Eftersom de inte ville göra barnen besvikna erbjöd de tomten skjuts, så att han skulle hinna dela ut alla julklapparna. Men tyvärr försämrades vädret och de tre råkade ut för en olycka. BARA EN AV DE TRE ÖVERLEVDE. VEM?
(Tänk först och titta sen på svaret nedan)
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
Givetvis överlevde den perfekta kvinnan.Hon är den enda av de tre personerna som existerar
i verkligheten.
Alla vet att jultomten inte existerar... och vad kan man säga om den perfekta mannen!!??
--För kvinnor slutar historien här.
Männen kan läsa vidare.
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
Bonus för män: Om inte jultomten existerar och inte den perfekta mannen så betyder det att kvinnan körde.
Det förklarar olyckan.Och en sak till: Om du är kvinna och läste slutet av historien så bevisar det följande:
Kvinnor gör aldrig vad de blir tillsagda.
###########################################
/ Socrate /
GOD JUL
CHRISTMAS QUIZ
. . . Du får hela TRE gissningar på vilken av måsarna som är honan . . .?
. . . . . nå, var det svårt? Jag behövde 5 försök. . .
. . . och får väl fira julen i friggeboden om en viss person ser detta. . .
/ kaxige Socrate /
VILKEN HÄRLIG BILD
Vilken vila att betrakta denna behagliga bild. Tänk om den vore verklig och djuren kunde samexistera utan att äta varandra. . .och tänk om vi människor kunde leva sida vid sida utan att träta och hävda oss . . . och en gång . . . i den bästa av världar. . .
BILDKÄLLA: www.picsearch.com
Då darrade även min underläpp...
När Marie Picasso härom veckan sjöng "ALL BY MYSELF" darrade min underläpp av rörelse samtidigt som hennes pappa fällde en tår där i globen. Att en fullvuxen - tror åtminstone att jag rent viktmässigt är det, vuxen i övrigt är väl tveksamt - karlakarl som jag kan sitta och böla framför TV'n när något sentimentalt visas är ju ganska märkligt. När man i princip ALDRIG gråter annars , förutom vid sorgetillfällen förstås, är det ju mycket märkligt att man kan börja lipa av en gripande händelse på TV... När barn har det svårt eller andra tragiska eller gripande filmhändelser eller vid en stark musikalisk upplevelse tappar Socrate då och då fattningen och fördämningarna släpper. Nu, har jag märkt, är det vid tillfällen när familjeband uppvisas extra starkt som i Idol, där pappan var så överväldigat stolt över dotterns framfart. Jag hade svårt att tygla känslorna när någon av sönerna gjorde mål i hockey eller fotboll eller vann i badminton. Idrott är ju ett känslosamt kapitel, det vet ju de flesta. Dock känns det som såna yttringar är ganska ok, till skillnad från de mer avskyvärda, där man går lös på folk och döda ting bara för att ens favoriter förlorat.
Det är ett släktdrag det där med att gripas av musik som vidrör på ett speciellt sätt. Det kan vara en låt med stark text eller bara ett musikstycke man gillar som berör så innerligt att läpparna börjar darra och tårarna komma. Båda mina föräldrar kan drabbas av samma sak och nog har jag funderat över detta fenomen ibland under min uppväxt, varför pappa, som heller inte gråter ofta, sitter framför TV'n och hulkar ibland. Nu är jag ju likadan så viss förståelse har jag och visst minns jag att det brast ibland vid Lilla huset på prärien, som ju var en ganska sentimental serie. Rännstensungar och Lassie är andra exempel. Den senare med djur inblandat och då kan det vara känsligt värre.
Man ser mord och ond bråd död på nyheter och i TV-serier och filmer utan att höja på ögonbrynen. Nog borde man deppa mer över all ondska och elände i vår värld. Däremot vid naturkatastrofer och liknande när människor hamnar i hemlöshet och blir utblottade kan jag bli mycket rörd, men det med all rätta, tycker jag. Ett bevis på empati förmodligen.
Vissa gråter alltid på vigslar men sällan jag. "Karlakarlen" har mage att somna i stället! Mer än en gång har frugan satt en armbåge i sidan på mej för att väcka mej ur min "vigselslummer". Tyvärr måste jag erkänna detta och det är inget man är speciellt stolt över. Nu har jag ju den egenskapen att somna i alla tänkbara situationer.
Människans inre är ju ett oerhört komplext maskineri så att försöka förklara dessa känsloyttringar är ingen idé - bara att acceptera faktum. Är Du likadan eller påverkas Du aldrig av yttre faktorer? Synpunkter tas tacksamt emot såhär i "strax-före-jul-sentimentalitetens tid"
/ sentimentale Socrate /
SNOOZE
Idag avhandlas ett mycket brännande ämne som påbörjades i gårdagens inlägg, nämligen "snoozens längd" .
Vem har bestämt att en snooze i mobiltelefonens - i mitt fall SonyEricsson K610i - larm ska vara just nio (9) minuter lång? I min fyrkantigt rutiga värld är det jämna siffror som gäller, så i det här fallet hade 10 minuter varit aktuellt. Det finns säkert alla variationer i olika mobiler men hur tänker man när man fastställer själva tiden?
Är det en EU-bestämmelse? Turkiet har ju vissa problem med sitt inträde i EU - kan detta bero på att de sedan gammalt och som välkänt är använder sig av "13-minuterssnoozen"? Snacka om att ha tid att somna om hårt!
Fusk kallar jag det, mot bakgrunden av att jag, morgontrötte krake, endast ska få snooza i nio (9) minuter!!!
Nu vet ju alla som hängde med på historielektionerna i skolan att redan på Kemal Atatürks tid (1881-1938) hade man långtgående planer på att nationellt införa en ny snoozestandard i Turkiet, med den kontroversiella tiden av 16 minuter, men då utbröt ju nästintill kravaller så man la dessa tankar på is (mycket pga att man gjorde en mycket viktig iakttagelse, nämligen den att snoozen inte var uppfunnen ännu, den kom först 1951) Ända in i våra dagar håller Turkiska staten hårt på traditionen att 13-minuters snooze är alldeles lagom - detta trots att ordet "lagom" inte finns i något annat land än Sverige.
Min väckarklocka - av den gamla hederliga men dock så digitala och satelitstyrda modellen - har en 5-minuterssnooz. Den går ju bort så det bara knakar för det är ju knappt lönt att somna om, om man ska vakna igen efter 5 minuter. Nej tacka vet jag mobiltelefonlarmet, som har 4 minuter extra snooz jämfört med den mer stationära diton på mitt sängbord.
Undrar om de styrande i EU tagit ställning till Turkiets "snoozestandard" när de bedömer inträde i unionen eller ej? Nu raljerar jag ganska kraftigt om detta med "Turkisk snoozelängd", eftersom jag aldrig hört talas om och troligen aldrig kommer att höra talas om den...men allvarligt talat VAD HAR STYRT VALET AV JUST NIO MINUTER NÄR MAN SKULLE PROGRAMMERA SNOOZENS LÄNGD I MOBILENS LARM? Och vad har styrt valet av andra tidsrymder på snoozen i andra manicker, såsom väckarklockor, klockradios (heter det så?) och andra prylar som har till uppgift att lömskt väcka folk, bara för att direkt tillåta dem att somna om, dvs. snooza, en förrädiskt kort men oj så behaglig stund?
Jag ska ta patent på "Socrateklockan" som har en snooze på minst EN timme, kanske TVÅ! Det vore lite lönt och skulle bli en brakande försäljningssuccé och sist men absolut inte minst, göra Socrate till mångmiljonär.
Med detta svammel avslutas dagens inlägg som behandlat en av vår samtids viktigaste och brännande frågor.
HA NU EN RIKTIGT SKÖN TREDJEADVENTSHELG önskar vännen Socrate
Snoozecontrol on a farm...LUCIAMORGON PÅ DAGIS
Idag ringde diverse väckarklockor och mobillarm vid 06.00. Lite tidigare än vanligt alltså. Inte för frun men för mej, som i regel väcks av larmet kl. 06.45. Aldrig tror jag att jag upplevt så korta 9 minuters snooze...det kändes som om jag just tryckt på "snoozeknappen" när det ringde igen. Ändå hade hela 9 minuter - alltså 540 sekunder - förflutit. En evighet för den som är riktigt trött och vill få somna om bara lite, lite.
Upp kom både jag, frugan och de två minsta som skulle på luciamorgon på dotterns dagis. Allt funkade fint med morgonsysslorna, frånsett att ett batteridrivet ljus (sånt där om man håller i handen när man är liten och lussar och inte får ha levande ljus...) ramlade i golvet så att glödlampan sprack. Nu gjorde det inget då dottern inte skulle använda det ändå (...trots att hennes pappa tillbringade minst 10 minuter i gårkväll med att prova, sätta i och montera nytt batteri i det...vilket inkl. luciakronan är en av årets utmaningar) Själva stunden på dagis med luciatåg med barn mellan 2-5 år är en av årets höjdpunkter. De sköna, härliga barnstämmorna som sjunger av hjärtans lust är underbara att lyssna till - nja, någon gråter och springer till mamma, någon har fullt upp med att titta på alla föräldrar och kompisar, någon småpratar lite i största allmänhet, men ändå. Dottern som är 5 år och lite av "lillfröken" med sin redighet, sjöng ordagrannt alla de där härliga lussesångerna (hon har minne som en häst och sångtexter sitter fastlimmade efter en lyssning). Föräldrarna sitter med det där lite pinsamma - för oss pappor - men mysiga "åh-vad-gulliga-de-är-leendet", sånt som man har när man tittar på en måbrafilm. Att vi pappor skulle erkänna att även vi har ett sådant - för visst har vi det - är tveksamt - eller?
Hur som helst en heltrevlig morgonstund med lussekatt&pepparkaka och samvaro efteråt, den sista på dagis för vår familj, då dottern nästa år går i förskolan på en annan skola, där det är eget lussande.
15-årige sonen skulle lussa på sin skola och 18-åringen hade inte mindre än 7-8 framföranden av deras mycket proffsiga luciakonsert - han går estetprogrammets sista år, inriktning musik. Det första vid 08.30 och det sista vid 21.00 i kväll, alltså ett digert dagsverke. Mor&far och flickvännen ska bevista kyrkan i Vetlanda, där man håller till i kväll kl. 19.30.
Det brukar vara en fantastiskt högtidlig men finstämd tillställning. Eftersom de är "proffs" på musik är både sång och musik lite utöver det vanliga (OJ, vad jag smörar för sonen, men lite stolt får väl en förälder vara...)
Mitt under fikastunden på dagis, vid 07.30-tiden ringer dagis telefon och som genom ett under hör en fröken ringsignalen genom allt prat och sorl. Det är äldste sonen som inte hittar bilnyckeln till lillbilen som han ska ha idag, när han ska medföra en styck elbas, stjärngosseklädsel och har ganska "oregelbunden arbetstid", samt 2.5 mil hem mitt i natten, när inga bussar går. Tidspress! Vad göra? Socrate får kasta sig i bilen för att åka hem och erbjuda sonen storbilen. När jag är 100m från hemmet möter jag sonen som kommer ångande i lillbilen, efter att sent om sider hittat bilnyckeln. Bara att vända tillbaka till dagis och fortsätta gemenskapen.
Slutet gott - allting gott. . .åtminstone så långt.
...och i morgon kan vi se tillbaka och se hur det gick med allt annat men förhoppningsvis gick allt bra.
5 orsaker att älska katter
Katter är ju speciella men i regel mycket godmodiga och lättjefulla djur.
Så "ta-dagen-som-den-kommer-aktiga" .
. . . . .ibland skulle Socrate vilja va katt. . . . .men bara ibland. . .!
"ENDAST YTAN ÄR AVTORKBAR"
Hittade ett så härligt mjukt gosedjur på Shellmacken härom dagen. Det var åsnan Ior som just för att han såg så sorgsen och melankolisk ut, drog mej till sig. Ett mjukare gosedjur får man leta efter.
Jag kände och klämde lite på den och så fick jag för mej att läsa på etiketten som satt på den. Där stod den, den obetalbara meningen "ENDAST YTAN ÄR AVTORKBAR". Frågan som automastiskt ploppade upp i mitt huvud var "HUR OFTA SPRÄTTAR MAN UPP ETT GOSEDJUR FÖR ATT KUNNA TORKA AV DESS INSIDA?"
Nu vet jag ju att det finns en hel tunna full med tvetydiga, onödiga (som jag upplevde det i detta fallet), sanslösa och mycket märkligt formulerade tvättråd eller andra råd på allehanda produkter i vår värld. Denna tyckte jag dock tog priset. Texten är säkert välmenande och säkert finns det också en anledning till den men jag kommer inte på vad det skulle vara... Gör Du så hör av dej till mej så min nyfikenhet kan stillas.
Här följer några andra exempel på märkliga varudeklarationer:
*Strykjärnstillverkaren Rowentas strykjärn har texten
"STRYK EJ KLÄDERNA MEDAN DE SITTER PÅ KROPPEN".
"DENNA PRODUKT RÖR SIG NÄR DEN ANVÄNDS".
*Varningstext på teflonstekpanna:
"HÅLL FÅGLAR UTE FRÅN KÖKET NÄR PRODUKTEN ANVÄNDS".
Får nog bli en Ior till jul - oavsett avtorkningsmöjligheter.
Äntligen hittade jag felet...tror jag...
Jag har haft problem med min laptop på jobbet i ca 4-5 veckor. Har varit tvungen att starta om den otaliga gånger om dan och hur kul är det? Tar tid och distraherar i jobbet. Det har tagit ca 4-5 minuter att starta den om morgnarna också. Det är en Acer Aspire, som vissa kallar "skräp" men som tjänat mej bra i ca 4,5 år nu.
Ett par gånger har hårddisken formaterats om och internminnet har bytts ut till lite kraftfullare, under den tiden. Är ju uppkopplad till ett nätverk som jag "tappat kontakten med" flera gånger om dan de sista månaderna. Då tappar jag internet, intranet och e-mailfunktionen, vilket inte är hela världen alltid men mycket av mitt jobb är baserat på att kunna använda datorn, så visst spelar det roll. Gissar att kanske 50% av alla jobb idag är beroende av en fungerande dator, fungerande internet/intranet eller en fungerande nätverksuppkoppling, förmodligen ännu fler...
Har haft en del support från IT-avdelningen men problemet har kvarstått. Jag har även bytt till en sprillans ny nätverkskabel men där satt inte felet.
Idag kom jag på att det kanske var något glapp i själva nätverksuttaget på datorn.Mycket resolut och oerhört målmedvetet placerades en "snoppstopp" som vi kallar dem hemma hos oss, alltså en sån där lite rektangulär, avlång påsförslutare av plast. under själva kontakten på kabeln, så den vinklades uppåt något (fråga mig inte varför vi kallar dem "snoppstopp" - det är ingen förväxling med kyskhetsbälte om nån trodde det...själva funktionen som ordet beskriver kunde ju dock antas vara sådan...men NEJ), . Resultatet blev att jag inte haft minsta problem på hela dagen idag. Vilken revolution alltså! Från att ha behövt ta upp mellan en och två timmar om dagen med datorstrul i minst en månads tid, till att allt fungerar klanderfritt på direkten en hel dag.
Hoppas, hoppas nu bara att det fortsätter att göra det även på måndag och alla påföljande dagar framöver...
...om EJ skaffar jag en sån som på bilden ovan, för den verkar vara av den elementära & pålitliga sorten...
...de allra första enkla datorerna känns lite åt det hållet när man ser tillbaka idag.
/ nöjde IT-gurun Socrate /
Hänga upp skjortan i hank mitt på ryggen ...
Hörde på radion att man talade om varför det sitter en "hälla" på ryggen av vissa skjortor. En "hälla" är - för den som inte vet det - en liten upphängningsögla - eller hank - som man hänger upp ett plagg i. På snickarbrallor finns det en ögla vid höften som kallas "hammarhank". Vad den ska vara till behöver väl inte förklaras. En hälla kan även vara de små strängarna som håller bältet på plats längst upp på brallor. Så var det med det. Nu till kläddilemmat jag hörde avhandlas på radion och som löd "VARFÖR SITTER DET EN HÄLLA I NEDERKANTEN PÅ OKET PÅ RYGGEN PÅ VISSA SKJORTOR?". En mycket berättigad fråga tycker jag.
Den som skulle besvara frågan och stilla hela svenska folkets nyfikenhet var en dam som hade stor kunskap i ämnet "kläders uppbyggnad och konstruktion med tonvikt på upphängningsanordningens placering". Hon förklarade helt sonika att den där hällan inte skulle vara till något annat än att hänga upp skjortan i. Märkligt tycker jag. Varför då? Jo, för om jag spontant skulle välja en plats att placera en hälla på, på en skjorta hade placeringen 15 cm ned på ryggen, kommit långt ner i "listan för realistisk hällplacering på skjortor och dylika plagg" . Att hänga upp plagget en bit ner på ryggen upplever jag som en "icke klädvårdande handling". Man ska vara rädd om sina kläder och försöka hänga upp dem så de inte skrynklas till eller viks ihop på tvären o dyl. Har Du nånsin sett en jacka med hällan placerad mitt på ryggen? Bara för att jag frågar, så har du väl det.
Okay - jorden kommer att snurra oändligt många varv och människan begå ofattbart många dumheter och även en hel ocean med meningsfulla, värdefulla och vackra handlingar innan man kan säga att "det där med hällan på skjortryggen är vår tids största olösta problem", så "I rest my case" och grubblar över mer viktiga spörsmål som mänskligheten fajtas med, t.ex. "hur många loppor får det rum i en normalstor hiss?" eller "hur länge måste det vara släckt i en kolkällare innan det är kolsvart där"? Sådana frågor anser jag borde ventileras och belysas mer i våra medier än "var på ett plagg en upphängningsanordning ska placeras för maximalt utfall av hängningsfunktion i relation till skrynkelfaktorn". SOCRATES LAG NR 7: SKJORTOR HÄNGES ALLTID PÅ GALGE.
Ny film från www.aniboom.com
Gör munnen bredare än vanligt och det gör ju att livet förlängs i samma stund.
Bara klicka på "playpilen" så kommer filmsnutten som tar upp det mycket aktuella
och brännande ämnet "FLYGANDE PINGVINER - FINNS DE?"
Trevlig tittning!
/ Socrate - som lovat sig själv att ICKE SA NICKE skriva om något elände alls idag /
Den vilda jakten på bikarbonaten (inkl. liten gratis kemilektion)
När jag var på hemväg från jobbet idag meddelade frugan att jag skulle köra till ICA för att köpa bikarbonat till pepparkaksdegen. Gjorde så också. Letade och letade men fann inte den eftersökta kryddan. For vidare till Konsum, där svaret blev "slut men vi får ny i morgon". Detta besked var inte det jag ville ha, då degen redan var under produktion därhemma. Så färden fortsatte hem till mamma, alltså farmor, för att kolla om hon möjligen kunde ha en påse bikarbonat - hon brukar alltid ha alla i världen existerande ingredienser, kryddor, mjöler & tillsatser, samt alla andra för matlagning helt oumbärliga produkter. Nu var hon inte hemma men pappa letade och bläddrade sig genom hela kartoteket med kryddpåsar utan att finna det jag sökte. Då kom jag på att staden ju har en Netto-butik och for dit. Ingen bikarbonat så långt ögat nådde. Hade möjligen svärmor en påse av det kryddiga guldet? Nej inte hon heller. (...men det "kryddiga guldet - är inte det SAFFRAN?...) Nåväl och whatever...
Nu slog det mig att "var finner man allt i matväg" om inte ICA eller Konsum har det? Jovisst, på bensinmacken! Bensinmacken förresten! What a joke! Bensin är ju det minsta de lever på - "DIVERSEBODEN" vore mer passande för en sådan inrättning...men TACK O LOV att de finns - var skulle jag annars hittat det jag sökte?
Åkte till stan's OKQ8-mack och DE RÄDDADE LIVET PÅ PEPPARKAKSDEGEN. Hur hade det annars gått med den nästan färdiga degen, om vi inte fått tag på bikarbonat? Pepparkakor utan bikarbonat i degen är ju totalt i avsaknad av bikarbonat - vilket ju säkert inte alls är bra, vad vet jag - men att den har med jäsningen* att göra är ju solklart -och att den är bra om man har halsbränna och inte har någon Samarin hemma. En tesked bikarbonat, som ju som bekant är basiskt, neutraliserar den sura magsyran (=saltsyran) så att man blir av med brännan.)
/ Pepparkakssugne Socrate - som dock får vänta nån dag
tills själva baket går av stapeln...vad gör väl det... ALLA GILLAR JU MAMMAS BAK /
*Bikarbonat är ett kemiskt jäsmedel (natriumvätekarbonat NaHCO3) och ingår som viktig ingrediens i bakpulver. När bikarbonatet reagerar med en syra frigörs koldioxid vilket gör att det jäser. Framställs syntetiskt ur ur koksalt och koldioxid.
Borde nog inte...men gör det ändå...
Lördagen före 1'a Advent. Julbord väntar framåt aftonen. Ska bli gott - om man nu kan delta med resten av familjen, då det KLIAT ETTER sista veckan. Har haft en del bestyr idag som gjort att jag blivit varm, vilket ALLTID är lika med KLÅDA. När man natt efter natt inte somnar förrän framåt 04-05 blir det lite dimmigt i sinnet.
Dessutom ett ganska rejält MOMENT 22 för mej. Hur menar han nu? Jo, det påståendet kräver en förklaring: Trötthet=klåda. Sova ikapp på dagen vore ju bra då...MEN ICKE FÖR MEJ! Det har nämligen sitt pris i form av KLÅDA när jag vaknar - varenda gång! Man är så trött att man somnar sittande, stående eller körande bil. Inte helt bra alltså. Men sova måste man ju så man faller för minsta motståndets lag och somnar antingen man vill eller ej.
En annan sak som är MYCKET MÄRKLIG är att nattetid när jag ligger i sängen och sover - om jag nu somnar någolunda på "normal tid" - är att jag ALLTID vaknar av klåda efter EXAKT EN TIMME +/- 2-3 minuter. Så har det varit i minst 30 år nu och jag har alltid förundrat mig över detta fenomen, som inte kunnat förklaras av någon av de många hudspecialister jag frågat. Homeopater jag konsulterat, andra alternativmedicinare, såsom en specialist på "kroppslig elektromagnetisk resonans" (som hjälpt många med allehanda besvär - men inte mej...) och inte minst och ICKE att förglömma, alla de allmänmedicinare man mött, har inte heller kunnat förklara detta mysterium.
Att jag inte blivit hjälpt av alla de olika kurer jag provat på största allvar - inget "nä, nu lägger jag av" efter bara några dagar, utan seriöst långvarigt "kurande" - beror nog på att tron saknas. Åtminstone har jag själv kommit att mer och mer anta den slutsatsen och att efter nästan 50 år med sjukdomen komma till någon slags acceptans kan nog vara till viss hjälp mentalt. Att besluta sig - som bloggkompisen Pyrobritt också konstaterade i sin blogg härom sistens - för att LEVA MED SJUKDOMEN i "peace and understanding" i stället för att fajtas med den kan nog göra att man orkar mer, då fajten tar så mycket kraft från en.
Nog gaggat om min sjukdom nu. Julbordet väntar ju, inom ett par timmar.
Dax att svida om...hoppas, hoppas man fixar det...
Ha en fin 1'a Advent och var rädd om Dig - önskar vännen Socrate.
