Socrate

Jag sjunger långsamhetens lov. Jag, Bodil Jönsson och Lisa Nilsson, och säkert många med oss, gör det.
Bodil har skrivit flera böcker på temat "Tid" och hur vi förhåller oss till den. Lisa har skrivit låten "Långsamt leder också någonstans", som dessutom har en mycket skön melodi. Själv är jag själva långsamheten personifierad.
Att "skynda långsamt" är ett bra uttryck. Stanna upp och lyssna till musik, filosofera, läsa en god bok. HÄRLIGT!!
Egentligen precis vad som helst vinner på att göras lagom fort, eller lagom långsamt (välj själv vilket som känns bäst att säga).
Själv har jag knappt aldrig gjort något snabbt (nja, frugan kanske nån gång tyckt att det ....NÄ, det lämnar vi därhän)
Har haft jobb med ackordslön men tjänade aldrig så mycket pga min slöa arbetstakt. Har ofta fått kommentaren "blir du aldrig klar?", när jag gjort något som kunnat iakttas av andra, t ex målat huset, byggt altan mm. När de flesta tapetserar om ett rum på max en dag, tar det ALLTID minst två-tre för mej. Jag har alltid hyllat tesen "om något är värt att göras, är det värt att göras bra" och då finns bara ett alternativ för mej - i lagom tempo.

Vår stressade värld erbjuder bara mer och mer jäkt och större och större krav på själva människan, som egentligen inte alls är bättre rustad för detta än för 10 000 år sen när hon bodde i grottor och jagade mammutar. Neandertalare är vi och förblir i många hänseenden.
Vi hade egentligen behövt ett magiskt piller som gav oss en "rejält förhöjd stresströskel", med tanke på dagens tempo.
SÅ - LÅNGSAMT LEDER OCKSÅ NÅGONSTANS!