Socrate

THE HIGHWAYMEN, som var en s.k. supergrupp, bestående av
Willie Nelson, Kris Kristofferson, Johnny Cash och Waylon Jennings,
är ett av mina mer framträdande lyssningsobjekt just nu.


Cowboys i den traditionella bemärkelsen är de väl inte men på nåt
sätt symboliserar denna kvartett något av den där
"lonesom cowboy a long way from home-känslan" hos mej.

Kris Kristofferson (vars farfar kom från Nås i Dalarna) och Willie Nelson
har ju spelat i flertalet filmer och där ofta spelat just "rugged men" in the wild wild west,
precis som man kunde gissa de är, om man enbart dömer efter utseendet.
Waylon Jennings (1937-2002) var en annan gigant inom countrymusiken och
han, Willie N. och Johnny Cash var några av förgrundsgestalterna inom den
s.k. Outlaw country'n (alltså den mer råa inte så välpolerade "popcountryn")
vilket ger ytterligare resonans åt epitetet "rugged men" (alltså ungefär "tuffa grabbar")
 HIGHWAYMEN
...och vad Johnny Cash beträffar behövs väl knappast nån förklaring - han är ju
om möjligt en ännu större kultperson efter sin död 2003 än han var under sin levnad
och då talar vi megabautastor. Han var född nästan exakt på dagen samma
datum och år som min pappa och inte för att det spelar nån roll, men nog
har man en del jämförelser, då farsan också levt på sång och musik nästan
hela sitt liv, om än i mer sakral miljö och inte i lika stor skala.
Är dessutom mycket tacksam att jag får ha min far i livet ännu
- Johnny C. blev ju bara 71 år gammal.

Efter spelningen 1968 på Folsomfängelset var han hur stor som helst bland
fångarna i de flesta fängelser jorden runt och givetvis här ute i "friheten" också.
Låten San Quentin - om San Quentin-fängelset - har väl de flesta hört ?
Förmodligen Folsom Prison Blues också...
En av hans sista - och i mitt tycke bättre - låtar heter HURT och kan avnjutas här.

Varför nu denna countryfixering? "Well folks, it's a long story" men kort sagt har jag alltid
gillat country och den härliga, ärliga, ibland sentimentala attityd den står för.

Bli inte förvånade om det kommer nåt om Elvis Presley framöver också,
för vissa av hans låtar ger mej "ståpäls" av lycka och nostalgi från 1960-70-talet,
när jag växte upp och lyssnade på sånt som pappa diggade, däribland The King.

That's all folks!     SEE YA!