Socrate

Vid fikat på jobbet härom dagen talades det om nya typer av gymping (i detta fallet s.k. "K-gymping") och motionsformer som dyker upp. I detta sammanhang ställdes den lite känsliga frågan "hur många har en motionscykel stående någonstans, som aldrig används?" . Flera räckte lite tveksamt och förläget upp handen. Och jag var säkert inte den enda som filosoferade över varför det är så.
Man köper en pjäs (i vårt fall är den värd detta namn, då den är tung som ett kassaskåp) som placeras på strategisk plats - i vårt fall vid TV'n på andravåningen - och så används den ytterst sporadiskt. Vår "pjäs" används i alla fall, om än kanske bara 5-6 ggr om året och bara av frun i huset. Jag har tänkt många gånger när jag kollat in TV-shop att det vore bra om man samtidigt med dessa otaliga fitness- och motionsredskap, även fick en burk "entusiasmtabletter", för så entusiastiska som de är i dessa PR-filmer tror jag inte någon är, när själva varan är i ens egen ägo ( OBS! Tungmotion - "ens egen ägo" och innan man köpt dem är de ju "inte ens i ens egen ägo" och "sex laxar i en laxask...." , "sju sjösjuka sjömän..."  osv.)  Det råder ju hur som helst rena väckelsemötesstämningen i de där filmerna och inte konstigt att man jublar om man tjänar multum med pengar på människors dåliga kondition och självförtroende. Klart att det är värt sin runda slant att få hjälp med kropp&hälsa men om man nu ser till att det ofta blir en "dagslända" av det så får man en lite annan syn på saken. En aspekt som frågeställaren angående motionscykelns användning även inflikade var att enkel hederlig motion utan för mycket redskap är den bästa för den är lättast att "få till" och som min goda vän, bloggaren Amonym brukar säga - "den bästa motion som finns är den som blir av" . 
(Detta skrev Socrate alls inte som kritik till "alla dessa motionsredskap", utan som en reflektion över dem)

                                                            / förmodligen inte alls så vise Socrate /