Lantluften i lungorna

Tillbringade alltså för oinvigda några dagar med de båda minsta, deras farmor - alltså min mamma -, brorsan och hans båda härliga tjejer 6 resp. 8 år gamla. Mina minstingar är 7 och 5. De enda som hade sin mamma med sig var brorsan och jag som hade varsin fast gemensam med oss i en och samma person. Ungarnas mammor var hemma och jobbade resp. pluggade och mina båda tonåringar har ju ett eget liv numera.  Vi hade hur som helst härlig samvaro och många, många glada skratt samt skogsluffning efter svamp (hittade väl ca 5 liter trattisar), skogsluffning med fikakorg, lövräfsning, matning av ponnyarna Laban, Piggelin & Lucas med knäckebröd, sockerbitar och morötter (de befinner sig alltid i paradiset när mina barn nalkas).
                                        image136image137
Att se barnen lägga ned hela sin själ i att räfsa och samla ihop lövhögarna för att förpassa dem ned i kanten av kohagen för att sedan återgå till hopsamlandet, är en fröjd. De båda minsta tjejerna - brorsans minsta dotter och min enda - är så tight ihopsvetsade att de ibland verkar vara siamesiska tvillingar. Att lyssna på deras lek och skratt är en fröjd för öronen - riktigt örongodis.
Tänk vad man är lyckligt lottad som har tillgång till en gård på landet med allt vad det innebär av rekreation, lugn, lantluft & härlig samvaro, är en ynnest som långt ifrån alla är förunnade nu för tiden, speciellt med barnen i åtanke. Mamma och hennes två bröder har sitt föräldrahem stående till släktens förfogande och många äro minnena därifrån.
                                                                                                 image140
Givetvis innebär det en hel del arbete som behöver utföras för att hålla stället "ajour" men detta kan, som lövräfsningen som nyss nämndes, vara nog så trevligt när man gör det tillsammans, gammal som ung.
De tolv milen dit är ganska ok för att man inte ska ha för nära kontakt med hemmets alla måsten men ändå smidigt kan köra dit över dagen om man så vill. Många äro de gånger som min pappa kört dit, alltså 24 mil t&r. bara för att klippa gräset, ta en fika och åka hem igen. 
På nyheterna en kväll visade man glimtar från en tysk TV-serie som utspelar sig i drömlandet Sverige, och som över 8 milj. tyskar dagligen bänkar sig för att andlöst betitta. Där speglas Sverige som landet där solen alltid skiner och där det i alla riktningar man tittar, alltid är en fantastisk vy över en solnedgång eller en underskön sjöutsikt.

Vaddå - sånt har vi väl hela tiden på vårt lantliga paradis - så känns det nästan ibland, trots att det regnar lika ofta där som i alla andra delar av Sverige och Tyskland.
MAN HAR DET NÄSTAN FÖR BRA IBLAND.        image138


Kommentarer
Postat av: Borthy

Det är skönt att ha det för bra ibland! Njut den känslan länge nu! Kram

2007-11-01 @ 15:08:34
URL: http://borthy.blogg.se
Postat av: amonym

vilken livskvalitet! Nästan lika bra som Ullared. hahaha! Bättre förstår till o me ja!

2007-11-02 @ 15:18:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0